Att vinna en stark arbetarrörelse åter

Det är mycket märkliga saker som pågår bakom sprithyllorna hos Systembolaget. Lagena Distribution AB, som sköter leveranserna av vår sprit och har en omsättning på ca 365 miljoner om året meddelade nyligen att de varslar 33 anställda.

Lagena varslade bara för ett halvår sen 34 anställda och det är alltså ytterligare 33 stycken nu som de vill byta ut mot inhyrd personal från bemanningsföretag. På så sätt får de personal som både kostar mindre och som har mycket sämre trygghet i form av anställningsskydd.

Efter att arbetarna på lagret accepterade varsel och försämringar under 90-talet då de tänkte att ”vi tar det här så blir det nog bättre i framtiden, det är ju kristider”, så fick de uppleva hur det ändå inte blev bättre. Med denna erfarenhet i ryggen bestämde de sig gemensamt för att de  inte vill acceptera de senaste varslen. Och nu har ett stort mobiliseringsarbete inför framtida strider mot arbetsgivaren tagit fart.

Alla arbetare på Lagena, oavsett rang, tituleras tjänstemän. Detta till trots valde flera att byta fack till Handelsanställdas förbund. Och man har därigenom lyckats gå till strid mot varslen. Stöduttalanden har kommit från alla möjliga olika organisationer, förbund och fackavdelningar. Och måndagen den 8e juni hölls ett öppet möte för att diskutera hur man går vidare och hur utomstående kan hjälpa till.

Men varför ska utomstående involvera sig? Svaren är många men den mest självklara är att vi inte står opåverkade av Lagena-arbetarnas arbetssituation och varslet av dem. Förutsättningarna för oss att stå starka i liknande strider på våra egna arbetsplatser påverkas naturligtvis av andra striders utgångar. Och därför är det viktigt att vi – precis som arbetsgivare och högerns intresseorganisationer gör – håller ihop.

Fackets styrka och legitimitet bygger på att de har en stark arbetarrörelse i ryggen. Idag finns det brister i den logiken samtidigt som kritiken ökar mot glappet mellan fackens medlemsbas och högt uppsatta tjänstemän och förtroendevalda. Frances Tuuloskorpi – som man kanske främst känner igen från filmen Fackklubb 459 – sa under måndagens möte att: ”man behöver tusen Lagena – då kan de göra någonting”, angående facktoppens ovilja att agera. Det är lätt att man börjar avsky facktoppen och kalla dem pampar. Men även i detta fall finns det en kontext att sätta passiviteten i. Det är sällan engagemang och slagkraft kommit uppifrån utan en stark rörelse som krävt det nedifrån.

På Lagena har man använt erfarenheterna av tidigare strider denna gång. På demonstrationerna har man t.ex. skiftgång så att de inte dör ut. Vissa gånger är det kvällsarbetarna och andra dagsarbetarna som går på demonstrationerna. De är noggranna med att alla ska vara med på och vilja genomföra de stridsåtgärder de vill vidta så att det inte blir en splittring bland dem själva.

Som ett sätt att hantera trenden med varsel där företag försöker byta ut personal med anställningsskydd och fast lön mot inhyrd personal berättade en kvinna på mötet om en lyckad taktik från hennes arbetsplats. Där hade man kämpat sig till lika bra villkor för den inhyrda personalen från bemanningsföretagen. Vilket gjorde att det inte längre fanns en poäng med att byta ut fast personal.

Det är förstås svårt att uppmana till strid när det inte är ens eget jobb konflikten gäller. Och på mötet med Lagena-arbetarna poängterades att alla former av uppmaningar och stödaktioner måste komma på begäran av dem själva, enligt deras premisser, möjligheter och mod.

I dagens samhällsklimat upplever många en enorm maktlöshet och känslan att det är värt att ta strider mot försämringar på arbetsplatser är väldigt liten. Många anser sig inte kunna påverka marknadsekonomin och ägnar sig kanske åt andra kamper, samtidigt som arbetsrätten mer och mer luckras upp. Det som kan bryta den trenden är just – som Lagena-arbetarna har öppnat för – genom att vi stöttar varandra. Det är en viktig öppning till just den starka arbetsrörelse vi behöver. En som kan ställa krav, som får igenom förbättringar istället för att stå i försvarsställning och slita ut sig  i kampen mot försämringar. Det finns inte mycket att förhandla om vad gäller varsel. Vad blir vinsten? Hur än utgången blir är en kompromiss alltid en förlust.

Lagenaupproret visar att vi trots allt har till vår fördel både vårt stora antal och erfarenheter som så ofta kan bytas och kombineras till något större, från styrka till en kraft.

Läs mer:
Lagerarbetarnas Blog

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

samira

4 kommentarer till Att vinna en stark arbetarrörelse åter

  1. wot

    Jättebra skrivet Samira!

    /mor och son

  2. maggan

    Uppskattade läsningen av texten, lycka till idag! 🙂

  3. Håkan

    Bra artikel, men en kompromiss behöver väl inte alltid vara en förlust? Tex om de lyckas att skjuta upp varslen på framtiden.

  4. Jan Wiklund

    Det är så sant att engagemanget och slagkraften inte kan komma uppifrån, eller kanske rättare sagt från ett kansli. Ett sådant kan på sin höjd vara underlättande, en olja i maskinen. Men vi har lång väg kvar innan det ens är det.

    Det finns fortfarande alldeles för mycket dödfläsk kvar i facken sen framgångsåren. Och inte bara där. Sverige är fullt av organisationer dit medlemmar betalar en avgift för att slippa göra något, och med kanslier som tror att man når förändringar genom att ha bättre lösningar än staten. Att det krävs kollektiva konflikter och risktagande för oss alla för att komma nånstans har liksom inte slagit igenom. Än.

Kommentera

Connect with Facebook