Det biologiska äktenskapet 2.0?

En debatt har startat på grund av två ”män måste vara män och kvinnor måste vara kvinnor” debattörer. Inget nytt under solen direkt förutom deras mer vulgära formuleringar om ”När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?”

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars inlägg är inte så särskilt politiskt relevant till skillnad från Gudrun Schymans klassiska slogan ”Död åt kärnfamiljen”. Trots detta vill jag ge dem rätt till viss del.

Kärnfamiljen är en döende rest av ett samhälle som försvunnit. Drömmarna om den livslånga kärleken finns kvar, från romantikens noveller till dagens filmer. Att få varandra är problemet, att leva ihop är lösningen. Alla som haft en längre relation vet att det inte är lätt alla gånger och att problemen inte tar slut när två ska försöka bli en, tvärtom. Receptet tvåsamhet eller kärnfamilj är knappast alltid en förutsättning för det perfekta livet.

Frågan är om det är någon sorts imaginär manlighet/kvinnlighet (för de kan ju inte existera i ren form annat som symbol eller något ouppnåeligt) som gör att relationerna och äktenskapen blir livlösa och rutinmässiga eller om det beror på ändrade materiella omständigheter. Att vi hela tiden måste förhålla oss till hur det ska vara, vi läser i tidningar om hur vi bör göra och ska vara.

Ökad stress i arbetslivet och dyrare dagisplatser, osäkra anställningar och ekonomisk oro gör det svårt att komma hem från jobbet och vara den där perfekta föräldern/partnern/älskaren. Borgerlighetens frihetsiver och längtan till det passionerade livet ”på en grekisk ö med en 15 år yngre älskare” är svårt för oss som inte har välavlönade konstnärsjobb eller lever på andras arbete.

Jag är däremot inte alls främmande för att det är bra att ha älskare eller älskarinnor, eller att triangelrelationer, kamratäktenskap eller andra mindre traditionella samlevnadsformer får oss att må bra. Lika lite som att vissa mår bra i parrelationer och andra inte gör det. Men att ojämlikheten eller olikheterna mellan maskuliniteter och femininiteter skulle vara en förutsättning för relationer, nja. Överhuvudtaget så är parrelationer inte en förutsättning för könsroller, lika lite som könsroller är en förutsättning för parrelationer.

Basha gärna konstruktionen Äktenskapet, låt folk leva som de vill och mår bra av. Men låt oss slippa biologistiskt trams om hur jag ska bete mig som man och hur misshandel i en relation piggar upp och skapar lite spänning.

PS. Seinfeld förklarar att ”make up sex” inte så mycket har att göra med örfilar som med att vara i en relation (utanför Oz).

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

herman

3 kommentarer till Det biologiska äktenskapet 2.0?

  1. Christian

    Den där artikeln har ju redan fått oproportioneligt mycket buzz. Kan ni inte bussa Frick på major Björklunds lögner om den svenska skolan istället?

  2. Daniel

    Jessica Zandén fick ännu mer (men inte kärleksfullt) stryk i TV4 av Katerina Janouch igår. Och hon hade verkligen INGET att komma med till sitt försvar.

    Saken är ju den att Newsmills redaktör heter Karin Eder Ekman och nyligen avgick som redaktör för Bang. En gissning är att hon hade två syften med att publicera tanternas artikel: Dels givetvis få uppmärksamhet för Newsmill, och dels att göra de båda Retsinapimplande överklasskärringarna till allmänt åtlöje.

  3. jesper

    Ja Björklund måste också angripas. Det håller jag med om.

Kommentera

Connect with Facebook