Det finns gemensamma beröringspunkter i konflikterna

De senaste dagarnas händelser i England har berört på annat sätt än de tidigare upproren i Nordafrika, Grekland eller Syrien. Det handlar inte om den geografiska närheten, och heller inte om det politiska, eller bristen på politiska inslag. Det som berör är hur det pratas om kravallernas England.

Vi ser förklaringsgrunder som bygger på att individer har dålig karaktär, är moraliskt defekta, att det bara är kriminella ute på gatorna alternativt bortskämt slödder som ser sin chans att skaffa varor som förnekats dem under vanliga omständigheter. Det vi sett i England är en fristående fortsättning på det som hänt i Grekland eller i franska förorter för ett par år sen. Det är något vi kommer se mer av ju aggressivare högerpolitiken blir. Vi kan tycka vad vi vill om det som händer, det är mindre viktigt. Faktum kvarstår: Högerns program skapar motreaktioner.

Häromdagen pratade jag om upploppen med en kamrat som bor i Manchester. Han var bekymrad, över rädslan, att folk blivit rånade och att det kastas sten på bilar. Han menade att mycket av vad som skett är gängrelaterat. I ett samhälle där fler och fler hamnar utanför och framtidstron försvinner bygger ungdomar upp egna värderingssystem. Inga konstigheter, det finns lika mycket här som i brittiska förorter. Skillnaden är mängden som är utanför och hur avskurna de är från resten av samhället. Gängen är ett resultat av ett hårdnande klassamhälle. De är inte anledningen till kravallerna men de är en del av händelserna, precis som anarkistiska grupper och kids som tycker det är kul att slå sönder saker, är.

Det han betraktade som positivt var gräsrotsinitiativ för att skydda invånares hem från bränder. Han jämförde med människor som i arbetarområden går ihop för att skydda sig från organiserad brottslighet. Flera möten i kvarteren sker redan, samtidigt går högerextrema EDL ihop i medborgargarden, i vissa fall tillsammans med fotbollslagens firmor för att angripa färgad arbetarklass som för en gångs skull vill känna att de har makt att göra något. Tidigare konfliktlinjer bland de som självorganiserar för att slippa bli rånade och få sina hem nedbrända suddas ut allt mer och gemenskap skapas i försvaret mot exempelvis EDL. De är medvetna om att polisens beskydd saknas dem och att de måste ta tag i det själva.

Roten till kravallerna är såklart politisk. Den här typen av gäng och frustration över att ständigt vara en andra klassens medborgare uppkommer inte ur ett jämlikt samhälle. Visst upprörs vi över meningslös förstörelse i arbetarklasskvarter. Men i grund och botten finns det en gräns för när människor reser sig och slår tillbaka. Den finns hos alla människor, skillnaden är var vi drar den.

Hos en vänster som söker gemenskaper finns det en hel del lärdomar från både de kravallande ungdomarna och i motståndet hos dem som vaktar sina hus, moskéer och samlingslokaler. Så länge man ser vad problemen är i grunden och inte bara försöker ta kål på symptomen kan vi hitta gemensamma beröringspunkter i dessa konflikter.

herman

7 kommentarer till Det finns gemensamma beröringspunkter i konflikterna

  1. Martin

    Har det konservativa partiet förändrat något sedan de valdes in 2009, som kan ha förvärrat kravallerna? Något exempel? Är själv inte så insatt i brittisk politik.

    MVH
    Martin

  2. Kenneth

    Hur ser du på Berzeliekravallerna på 50-talet, de så kallade modsupproret på Hötorget och Kungsankravallerna.
    Vilka var vid regeringsmakten vid dessa tllfällen ?.
    Stämmer din teori historiskt sett.
    Intressant var att ett uttalande gällande Kungsankravallerna var att det fanns för lite andrahandsbostäder(skulle vara en av anledningarna enligt forskare).
    Jag tycker att man ska vara lite försiktig i att hitta enkla förklaringar till de så kallade upproren.
    Om man läser tidningarnas skildring så finns det likheter i mediarapporteringen gällande ovanstående uppror.
    Alla fördömer och socionomerna kommer med kvasiförklaringar.

  3. abu.mohammed

    Vad är detta för rasistisk skitsnack? Bara färgade arbetare som förstör, tänder eld på sina egna kvarter? Det var människor med alla olika etniciteter. Så vitt jag vet var det inte särskilt många arbetare heller för den delen.

    Du hävdar och ena sidan att de slår tillbaka och å andra sidan att detta är politiskt. På vilket sätt drabbas politiker över att fattiga tänder eld på sina egna kvarter?

  4. Madde

    abu.mohammed, jag tror du missförstod lite. Herman Geijer skrev inte att det bara var färgade arbetare som deltog i upploppen, däremot skrev han att EDL gick till attack mot färgad arbetarklass, som var _en del_ av de som deltog.

    Sedan skrev han heller inte att det använde som en metod för att åstadkomma något politiskt, utan att roten är politisk. Det vill säga, den här situationen uppkom på grund av den politik som förts.

  5. Oscar

    Herman, du är en ”nyttig idiot” i feminismens strävan att döda alla vita män och pojkar.

  6. Staffan

    Oscar, du är inte ens nyttig.

  7. Hultgren

    Vilkern skral jämnförelse! Kravallerna i London var inget annat än just KRAVALLER! Det fanns inget kommunicerat motiv med förstörelsen, det handlade om obildade marginaliserade ungdomar som tog tillfället i akt. Som så ofta även sker i Sverige. Det finns ingen grogrund för en revolution i västvärlden just nu.

Kommentera