Det finns inget utanförskap

Utanförskapet finns inte. Jag blir trött när jag har delar av arbetarrörelsen upprepa liberala slagdängor om hur hemskt det här nya utanförskapet är. För när vi talar om utanförskap handlar det inte om tonårsångest och känslan som många av hos haft när vi växte upp, vi talar inte om alienation och hur vi känner oss separerade från vårt dagliga görande. Nej, utanförskapet anno 2009 handlar om borgerlig ideologi.

Begreppet lanserades av Alliansen i valrörelsen 2006 – ett snilledrag om ni frågar mig. Alliansen skapade ett luddigt begrepp som de kunde fylla med lite vad som helst. Siffror anpassades efter behov angående vilka som levde i ”utanförskapet”. De tog känslan av maktlöshet och otrygghet och satte ett namn på det som alla kunde använda men få kunde definiera.

Problemet för arbetarrörelsen är att vi pratat om det här i över 150 år. Vi har pratat om klass och hur den arbetande klassens livsvillkor är beroende av den konflikt som finns i samhället. I utanförskapet finns ingen konflikt. I utanförskapet finns offerroller och maktlöshet.

Alliansens aggressiva högerpolitik leder dock till ett utanförskap i att arbetarklassen i större grad hamnar utanför de trygghetssystem som vi byggt upp. Dyrare a-kassor, gräddfiler i vården, hårdare krav på socialbidrag och minskade reella inkomster för kommunerna leder till att trygghetssystemen och det gemensamma utarmas och folk trillar utanför. I Sverige har vi inte haft någon större del av befolkningen som levt utanför samhället tidigare, men dagens samhällsutveckling kommer med all sannolikhet leda till att vi kommer få ett trasproletariat att tala om igen. Människor som lever ”från hand till mun”.

Vi måste som vanligt tala om klass, för det är det ordet som högern snott och kallat det utanförskap. Inom arbetarrörelsen måste vi lära oss av vår historia och inte  debatten på högerns planhalva. Vi ska prata om klasser när vi pratar om människors livssituation och prata om konflikt mellan klasser när vi pratar om samhällsförändring. Det är så enkelt.

Läs mer:
Guldfiske om trasproletariatet
Arbetarrorelsens Tankesmedja: Innanför ”utanförskapet” (PDF)

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

herman

7 kommentarer till Det finns inget utanförskap

  1. Rikard Linde

    Tack Herman. Bra att du tar upp detta. Jag är Centerpartist men ser detta som ett stort problem. I grunden finns problemet att begreppet delar upp människor och det får en massa jobbiga följder. I och med att utanförskap fokuserar på vad man INTE vill ha så fastnar politikern, medborgaren och reportern i en tankefälla, man når inte en lösning utan att formulera om hela konceptet.
    Man skulle kunna säga att välfärd är motsatsen, ett begrepp som räknar in alla och pekar på något som vi VILL ha. Tyvärr har regeringen formulerat om även detta, man talar om ”välfärdens kärna”. Det är snillrikt men cyniskt. Plötsligt är det inte längre självklart att välfärd är för alla, det är ju kärnan som ska bevaras. Men vad är denna kärna? Den kan vara hur stor eller liten som helst vilket förstås är poängen.
    Mitt tips till alla som diskuterar samhällsfrågor är att undvika begreppen utanförskap och välfärdens kärna, den debatten är förlorad. Betona välfärd och välfärd för alla.

  2. Fesjö

    Bra skrivet Herman! Jag tycker liksom du väldigt illa om begreppet utanförskap och det är sjukt viktigt att vi håller oss borta från det. Det delar upp oss i de som är inne och de som är ute, trots att vi är ”på samma sida”. Risken är att vi i slutändan frågar oss varför vi som är innanför ska bidra till dessa ”andra”. Det är egentligen ett kvalitativt annat begrepp än klass. Ett splittrande begrepp.

  3. Hanna

    Mycket intressant det där. Vågar jag mig på en kort analys?..Är måhända ”utanförskapet” som begrepp en antites till frihetsbegreppet så som det används av nyliberala frimarknadsförespråkare? Individens frihet är för dessa liberaler det som står längst bort från utanförskapet. Rösta på alliansen och se till att komma närmare din egna individuella frigörelse. Rösta inte och stanna kvar i utanförskapet!

    Om man nu kan göra en sådan koppling så är den en aning paradoxal. Motsatsen till ”utanförskap” borde ju vara ”gemenskap” och inte individualism. Kanske har alliansen anammat en mer kollektivistisk begreppsapparat för att Sossementaliteten ska vakna. Individualismens gemenskap är en annan paradox som tål att tänkas på angående Höger plitiken. Hur enas man kring att bli individualister egentligen?

  4. Cecilia

    När Tobias Billström hade valt Landskrona som den bästa platsen att presentera regeringens nya regler för anhöriginvandring på grund av att stan är ”särskilt drabbad av utanförskap och bidragsberoende”, så var vi på plats och välkomnade honom. Det tycks vara väldigt obekvämt för de som mässar om utanförskapets eländighet att konfronteras med sin egen hotbild. De är inte intresserade av att se hur det verkligen ser ut, de vill bara använda sina begrepp för att förvirra och splittra.

  5. pia

    Kanonartikel, och oerhört bra synpunkt där Hanna, ska jag citera som kommentar på alla liberala bloggar jag kommer över

  6. peter adler

    Här är ett exempel på utanförskap “som inte finns”:
    “Ungdomsgänget styr Herrgården”
    http://sydsvenskan.se/malmo/article429062/Ungdomsganget-styr-Herrgarden.html
    Sedan är ju vänsterns skydd av insiders (LAS etc) en faktor som bidrar till utanförskapet.

  7. Mikael Drakenberg

    Hej! Det här med utanförskap eller vad vi nu vill kalla det är en mycket viktig fråga. Med utanförskap kan man tex mena de som faller utanför samhället. Det finns tyvärr i vårt samhälle idag de som har trillat vid sidan om och som inte får del av våra skyddsnät. Jag talar om de som inte får jobb efter sin utbildning och som inte får hjälp av vare sig arbetsförmedling eller socialtjänsten. Det är inget påhitt från min sida. Många studenter jag pratar med berättar om detta fenomen flera gånger varje vecka. Problemet är i grunden att en del av de som utbildats vid våra universitet och högskolor blir bortsorterade när de söker jobb efter sin examen. De vänder sig sedan till arbetsförmedlingen, men där får de ingen hjälp utan hamnar hos socialen och där får de heller ingen hjälp eftersom de råkar ha några futtiga ”korvören” kvar på banken…dvs de anses helt plötsligt inte leva under fattigdomsnormen.

    Jag förstår dem verkligen. De har lagt ner tid, pengar och hela sin skäl i en utbildning och sedan får de inga jobb och blir sittande med en studieskuld de aldrig kan betala tillbaka och sedan kommer Kronofogden och knackar på dörren. Detta är verkligen i Sverige 2009.

    Sverige kan bättre. De som sorteras bort av arbetsgivarna skall ha rätt till hjälp…idag lyser sådant hjälp med sin frånvaro. Jobbtorgen är ett skämt och en skam enligt alla som upplevt dem.

    Det behövs helt enkelt att det växer fram nya typer av jobb och mer socialt ansvarstagande arbetsgivare. Vi i Sverige borde satsa på ett väl utbyggt socialt företagande…dvs Socialt entreprenörskap…där det är det sociala resultaten och inte kapitalismen och vinsterna som står i centrum, när man mäter hur framgångsrikt något varit. Här kan jag rekommendera er andra boken: How to Change the World: Social Entrepreneurs and the Power of New Ideas skriven av David Bornstein.

Kommentera

Connect with Facebook