Intervju: Tord Björk om September i Rörelse

Hur mår folkrörelsersverige i den ekonomiska krisen? Dagens Konflikt har pratat med Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner och Stödföreningen för ESF i Norden om seminariet September i Rörelse i Stockholm och vad som kommit ur ESF-mötet i Malmö (Facebook Event) förra hösten.

Dagens Konflikt: Så vad kommer hända den 12 september på ABF-huset?

Tord Björk: Där kommer det bli en samling för motstånd, förnyelse, samarbete och rörelse, genom att vi kommer att ta upp en massa konfliktfrågor och vad man kan göra åt det. Allt ifrån Stockholmsprogrammet, som EU vill kämpa igenom för att vara mer extrema mot flyktingar, till klimatfrågan, jobbkrisen, hela arbetsmarknadsutvecklingen och huvudtaget behovet av att folkrörelser samlar sig till en mer enad politik.

DK: Septemberalliansen har ju sin demonstration några dagar senare. Finns det en tät överlappning mellan sociala forum-träffar och Septemberalliansen?

TB: Ja, men bara delvis. Skillnaden ligger i att de sociala forumen egentligen inte har någon koppling till att det blir kollektiv handling. Det var ju det som visade sig, igenom att det blev en stor spricka när European social forum skulle genomföras i Sverige. Så det som hände var att det hela gick i konkurs. Den delen av de sociala forumen som bara var intresserade av att det här skulle vara en marknadsplats, en sorts open space, utan någon som helst tanke på att man skulle förbinda sig till kollektiv handling, de har lämnat båten. Så för det första måste vi samla in pengar till de kulturarbetare och översättare som har blivit drabbade av den här konkursen. För det andra borde man faktiskt ha en uppföljning av det politiskt goda med ESF, och det är ju allt från personer från socialdemokratiska studentförbundet till Miljöförbundet Jordens Vänner, lokala Attac-aktivister och vänsterfolk. Bland dessa finns det en öppenhet för det Septemberalliansen är ett uttryck för, att man är mycket mer tydlig och konfliktinriktad i sin politik, men även öppen för breda allianser. Där finns ju Folkrörelsen Nej till EU, där finns fackliga protestkrafter som inte väntar på någon utsmetad facklig samling i all oändlighet, utan som här och nu vill protestera mot regeringens politik.

DK: Vad är tanken med föredragsserien Norden i Rörelse?

TB: Norden i Rörelsen är en serie träffar som Stödföreningen för ESF i Norden har dragit igång tillsammans med föreningen Aktivism.info. Syftet med dessa är att vi vill följa upp det som var politiskt bra med det breda samarbetet mellan folkrörelser under ESF. Vi vill se till att det även på sikt blir erfarenhetsutbyte mellan olika rörelser, och då tänker vi särskilt mycket på aktiviströrelser. Det började i Malmö, och då hette träffen Malmö i Rörelse. Då var det Ingen människa är illegal som kampanjar mot deportationer, Ofog som kampanjar mot militarismen, klimataktivister och folk som kämpar mot finanskrisen, som utbytte erfarenheter mellan sig. Det där har då växt till att man såg att det här skulle man kunna göra på många andra orter i Sverige, och kanske i hela övriga Norden. Det lustiga var att det visade sig att det fanns pengar, visserligen småpengar, för att kunna starta och organisera det här. De pengarna är överskottet från Göteborgsaktionen 2001. Då var det ju små små organisationer som organiserade ett betydligt större arrangemang än ESF. Man räknade med 25 000 deltagare på forumet i Göteborg, och 50 000 påstod polisen att det var i demonstrationen. Vi hade större mobliseringar i Norge och Danmark till Göteborg än var det var till Malmö. Det var så välorganiserat att det blev pengar över, ca 30 000 kronor. De har vi nu fått som en bas för att se till att det som hände i Göteborg 2001, och det som hände i Malmö förra året, kan följas upp och se till att det kan få en mer långsiktig bas för allianser mellan olika rörelser och förhoppningsvis även en radikalisering och förnyelse.

DK: När globaliseringsrörelsen, Attac och de sociala forumen växte fram, så var det ju mitt under en högkonjuktur. Men nu när vi går in i en ekonomisk kris, då det verkligen borde vara medvind för den här typen av folkrörelsemobiliseringar, så ser vi inte mycket sociala protester. Vad beror det på tror du?

TB: Nja, vet inte om man kan se sådana tydliga tendenser. Jag tycker inte det var så otroligt framgångsrikt för tio år sedan. Vi i miljörrörelsen har ju bedrivit en kamp mot storföretagens utvecklingsmodell väldigt länge, sedan 80-talet. Då genomfördes ju Sveriges största politiska rättegång där 400 personer ställdes inför rätta för att vi ville stoppa de här direktörernas planer på motorvägar. Så vi kände ju inte att det var just med globaliseringsrörelsen det enda stora ögonblicket har skett, man får räkna att det går lite upp och ner. Det som står klart är att vi just nu har en kris samtidigt i det läget som det sker en mycket stor försämring, av arbetslöshet, utslagning av hela bostadsmarknaden – den är ju utsatt för en enda stor attack, där det inte blir möjligt för ungdomar att skaffa sig bostäder. Överhuvudtaget ser man ju till att ägandet ska bli den enda formen för att kunna komma fram i Sverige.

DK: Det unika med globaliseringsrörelsen var ju att det var en rörelse av rörelser, att det fanns en mångfald av rörelser, som protesterade ur olika vinklar, men som hittade en enande punkt i att fokusera på genom att mobilisera mot de globala överstatliga institutionerna för frihandel. Vad finns det för möjlighet idag att nå ett sådant enande av olika rörelser. Det talas till exempel om att klimatfrågan borde gå till en rörelse av rörelser, en fråga där mängder av perspektiv får plats.

TB: Vi inom miljörörelsen är ju lustigt nog inte fullt lika fixerade vid klimatfrågan som många andra. Men det som gör dagens situation så oerhört viktigt är att vi nu har mycket större möjlighet att bygga starka allianser på det globala planet, tillsammans med massrörelserna i syd, som Via Campensina och Jubilee South, som kämpar för skuldavskrivning för tredje världen. Samtidigt är det ju så att vi har en samtidig ekologisk och social kris på många områden. Svårigheten vi har just nu är kanske inte att hitta den stora brännpunkten, utan det är att få en kamp som faktiskt fokuserar där det är begripligt för folk att här finns det faktiskt en konflikt. Det är därför vi sett det som jätteviktigt med Septemberalliansen. Trots att vi har Sveriges EU-ordförandeskap har Miljöförbundet Jordens vänner faktiskt genomfört ett motmöte mot Energi- och miljöministrarnas möte där vi fokuserar på Reinfeldts hyckleri. Vi kan ju inte lita på politikerna vare det är på EU-plan eller i Sverige. De bedriver allt mer löst prat där de lovar både det ena och det andra, men i praktiken gör de tvärt om. Då är risken, att om man bara ägnar sig åt toppmöten eller partipolitik, för den delen, att man fokuserar på sånt som folk inte kan begripa, istället för sånt där man kan få en långsiktighet, sånt som uppfattas lokalt, eller nationellt eller mer övergripande. Och hur vi ska få en sån politisk kultur, det är ju det vi ska börja med med den här dagen i Stockholm och föredragsserien.

DK: Det är först i höst vi kommer börja se effekterna av den ekonomiska krisen på allvar, då arbetslösheten kommer börja skjuta i höjden och kommunerna kommer börja få sparka folk pga nedskärningarna. Och samtidigt går vi mot ett valår, vilket innebär att det partipolitiska engagemanget kommer öka. Vilka frågor kommer vara de viktiga för sociala rörelser under året? Vilka möjligheter har man att lyfta dem under valrörelsen?

TB: Jag tycker det är intressant att hitta politiska brännpunkter där man visar att samtliga politiska partier har en politik som inte är i folkrörelser eller folkgemens intresse. Att de under en väldigt lång tid hamnat i en egen skenvärld där man bara accepterar den ena eftergiften efter den andra. Samtidigt har jag förhoppningen att vi kan få en samtidig attack på många områden. För miljörörelsens del handlar det till exempel om nödvändigheten att se hur den sociala maktrelationen ser ut kring naturbruket i Sverige. Hur kan vi se till att de som faktiskt kan sköta skogsbruk och jordbruk får mer makt mot storföretagen, när till och med miljöpartiet och vänsterpartiet har varit med och fattat beslut om det så kallade kapitalliberaliserings-direktivet, som innebär att vem som helst kan göra vad som helst med att spekulera bort skogen och jorden. Detta leder till en väldig kris för skogsbruket och en inriktning på det bruk som blir någon sorts industri och storföretagsverksamhet. På samma sätt ser det ju ut vad gäller de sociala frågorna. Det som är lite hoppingivande är ju att förr i tiden var det ju enhetlig bunker kring LO och socialdemokratin. Men vi har ju nu fått ett samarbete med fackföreningen Seko, som en uppföljning av Nätverket för Gemensam välfärd. De är väldigt intresserade av att inleda ett samarbete med miljörörelsen för att hitta lösningar på klimatfrågan. Detta eftersom de ifrågasätter den typen av lösningar som Reinfeldt är ute efter med elbilar, och istället vill satsa på ombyggnationer och miljöprogram. Men ett samarbete där de också tar upp välfärdsfrågor och då går mycket längre än vad LO gör, som ständigt ska vänta i all evigheter på socialdemokratin. Så vi börjar se en uppluckring i tron på att det enda som går att göra är att avvakta och avvakta på vad toppledningen i sossarna gör, eller toppledningen i miljöpartiet och vänsterpartiet med, för den delen. Och kan vi hitta den typen av allianser som Septemberalliansen är ett utryck för och det här septembermötet försöker främja, så kanske vi kan börja rucka på den här båten. Men lätt kommer det ju inte att vara. Vi får väl se.

DK: Hur kommer fortsättningen se ut på ”Norden i rörelse”-träffarna?

TB: I Malmö kommer vi veckan efteråt att ha en träff på Kvarnby folkhögskola, Världen i Rörelse, där vi kommer ha två huvudteman. Det ena är ett fokus på förorter, på bönderna, på alla folkrörelser som på olika sätt bemöter krisen, där exemplet från Brasilien är väldigt positivt. Vi får besök av Terena Castro, som har varit med om att bygga den kraft, som inte minst de kvinnliga aktivisterna i Via Campesina, MST och liknande har utgjort, där man mycket tydligt går ut mot storföretagens modeller, mot alla de stöd storföretagen får från staten. De gick ju väldigt tydligt också ut med ett positivt och konstruktivt program, en jordreform, som skapat väldigt intressanta allianser mellan sluminvånare och jordlösa. De är ju ett levande exempel. Kan vi få liknande allianser i Sverige också, är det ju oerhört värdefullt. Och så vill vi diskutera klimattoppmötet, som kommer att bli en väldigt stor fråga. Vi märker att det är många som vill åka dit. Danska organisationer verkar göra ett fantastiskt klimattoppmöte, och det blir också direkta aktioner med betydligt radikalare grund än vad vi brukar ha sett vid liknande toppmöten.

Sedan kommer det här att fortsätta med möten i övriga Norden. Vi har redan de här dagarna påbörjat en kontakt om det med Finland och Danmark. Norge och Island har vi inte ännu hunnit få kontakt med. Men även på andra orter kommer det bli möten. Därefter vill vi att detta blir förberedelsen till en gemensam samling i mars på ABF-huset i Stockholm för hela Norden, för att komma underfund med, vad har vi fått för erfarenheter från de här olika mötena och hur kan vi gå vidare.

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

jesper

Kommentera

Connect with Facebook