Kapitalism, fast på riktigt

”Jag tänker inte stå och diskutera Centralamerika, fattigdom eller svält. Jag kom hit för att prata om kapitalism!”. Orden är Leonard Peikoffs (grundare av Ayn Rand Institute) från en debatt på temat ”Capitalism or Socialism”. Debatten hölls på University of Toronto år 1984 men resonemanget ekar fortfarande starkt inom nyliberalismen.

Den nyliberala argumentationen är lika briljant som den är simpel. Marknaden beskrivs som ett ofelbart självreglerande jämnviktssystem. Och eftersom den per definition är ofelbar så måste varje historiskt felsteg bero på yttre omständigheter. I boken Marknadsmyter liknar Daniel Ankarloo (fil dr i ekonomisk historia) argumentationen på detta sätt:

Det vore som om biologen skulle utgå från att människans natur är att vara odödlig och sedermera beskriva döden som ett ”undantag” och en ”exogen chock” till livet, snarare än en naturlig del av och förutsättning för det.

I Michael Moores sensate film Capitalism. A love story och den debatt filmen skapat möter vi samma resonemang. Filmen tar oss med på en resa som bäst kan jämföras med Disneys Alice i underlandet. Vi möter oskyldiga barn som spärrats in på ungdomsanstalter av domare som äger stora aktieandelar i samma ungdomsanstalter. Familjer som kastas ut ur sina hem av banker som beviljat dem usla lån och nu gör stora pengar på att sälja huset igen. Vi får besöka företag som satsar pengar på livförsäkringar istället för arbetsplatssäkerhet för att göra stora pengar när de anställda trillar av pinnen.

Men detta har givetvis ingenting med kapitalism att göra. Allt måste bero på yttre omständigheter som regleringar, högt skattetryck eller för stor offentliga konsumtion. För marknaden är ju, som vi redan fått lära oss, per definition ett ”ofelbart självreglerande jämnviktssystem”.

Man kan givetvis välja att skratta åt detta absurda resonemang. Men skrattet fastnar i halsen när man läser högt uppsatta socialdemokrater förklara sin uppgift som att hålla marknaden levande och genom regleringar skydda den från rovdrift och giriga individer. Enligt partistyrelsen på årets kongress finns det inga problem med att lägga våra gemensamma intressen (vård, omsorg och skola) i händerna på vinstintresset så länge Socialdemokraterna sitter vid makten och kan skydda oss från moraliskt tvivelaktiga aktörer.

Det nyliberala resonemanget har rotat sig djupt in i socialdemokratin. Och om vi för 40 år sedan, i skuggan av Sovjetunionen, kämpade för en socialism med ett mänskligt ansikte verkar kampen idag helt handla om en kapitalism med åtminstone mänskliga drag.

Michael Moores film slutar med att han uppmanar oss att göra upp med idéen om en reglerad och tyglad kapitalism. Den måste helt enkelt avskaffas. För, precis som Karl Marx skrev för över 100 år sedan, så finns problemet att finna i marknadens inre logik och inte i de yttre omständigheterna.

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

jesper

5 kommentarer till Kapitalism, fast på riktigt

  1. Seppo Laine

    Vi lever mitt i omvandlingen av kapitalismen till nästa steg av produktionsförhållanden. Får vi fatt på omvandlingens innehåll kan vi skynda på utvecklingen. Kanske kan vi återföra den ”platta” gruppens värderingar på vad människans arbete ska användas till. Idag är det möjligt för nästan var och en att se hur människans arbete fördelas och används, den kunskapen borde leda till något, ett språng i utvecklingen. Men den utvecklingen kommer givetvis att in i det sista motarbetas av den borgarklass som lever gott på dagens orättfärdiga förhållanden.

  2. Torgny

    Det riktigt intressanta är hur sågad filmen blivit av borgerliga debattörer och recensenter av den anledningen att filmen inte bejakar idéen om kapitalism som ett ”ofelbart självreglerande jämnviktssystem” – de verkar helt livrädda för att folk ska gå och se filmen och ta till sig Michael Moores budskap.

  3. Martin

    Torgny

    Ja, med socialismens fantastiska historia av framgångar är det märkligt att så få länder valt den socialistiska vägen! Är det alla andra som kör på fel sida av vägen kanske?

  4. Samira

    Det är roligt att ni var där och det går inte att helt bortse från socialdemokraternas både makt och importans i samhället, jag är inte en av dem som förnekat den.
    Men..”Det nyliberala resonemanget har rotat sig djupt in i socialdemokratin”.

    Och med de orden kanske vi ska förstå varför vi inte kan på nåot sätt alls försöka samarbeta på partinivå, bortanför ett par vettiga individer. För att socialdemokratin är inte längre ens socialdemokrati.

  5. P

    ”Men..”Det nyliberala resonemanget har rotat sig djupt in i socialdemokratin”. Och med de orden kanske vi ska förstå varför vi inte kan på nåot sätt alls försöka samarbeta på partinivå, bortanför ett par vettiga individer. För att socialdemokratin är inte längre ens socialdemokrati.”

    Word, Samira.

Kommentera

Connect with Facebook