Med ideologiska skygglappar

Förra veckan bjöds jag och Petter Nilsson in till en smyglansering av Timbro’s rapportserie Med ideologiska glasögon. Intresset ifrån liberala bloggare och journalister var dock obefintligt. Jag skall försöka förklara varför. 

Rapportserien är ett försök att diskutera aktuella politiska frågor utifrån klassiska liberala tänkare. Nyläsningar av bland annat Ayn Rand, John Stuart Mill och Friedrich Hayek skall skänka högern nya glasögon att betrakta folkhälsopolitik, ungdomars moral och den svenska konjunkturen med. Men när man läser igenom Mattias Svenssons initierande rapport, John Stuart Mill vs den borgerliga regeringens folkhälsopolitik, förstår man varför liberaler idag har problem med att förankra sin realliberalism hos stora liberala tänkare.

Svensson skriver om hur den borgerliga regeringen tvingats överta den förmyndarroll, i arbetet för folkhälsan, som socialdemokratin lämnade efter sig. Istället för att aktivt montera ned arbetet för att nyktrare och mer hälsosamt samhälle (till fördel för individens utökade livstilsfrihet) har alliansen fortsatt inskränka vår frihet genom bland annat en reglerande alkoholpolitik. Svensson exemplifierar alternativet genom att vända sig till John Stuart Mill:

”På samma sätt är dryckenskap en personlig angelägenhet som lagen inte har med att göra, men den som begår våldshandlingar under rusets inverkan kan åläggas strängare straff vid upprepade förseelser”

För att förstå varför Mill’s förordande blir problematiskt för regeringen kan vi till exempel titta på alkoholrelaterade brott inom trafiken. 

Enligt Vägverkets rapport Alkohol, Droger och Trafik är över 40 % av alla motorfordonsförare som dör i trafiken alkoholpåverkade (över 60 % vid singelolyckor). En majoritet av dessa är att betrakta som alkoholberoende. Och vi vet att döda alkoholmissbrukare inte botas med hjälp av hårda fängelsestraff och billigare alkohol.

I jämförelser med andra länder som till skillnad mot Sverige har en mindre restriktiv alkoholpolitik men högre straffsatser (för alkoholrelaterade brott) är det dessutom svårt att se något som tyder på att en sådan politik skulle ge färre alkoholrelaterade brott i trafiken.

Det vi däremot kan se är ett tydligt samband mellan antalet alkoholrelaterade brott och ändrade alkoholvanor och attityder till vardagsdrickande. Forskning visar att en ökning av totalkonsumtionen med en liter per person och år skulle medföra cirka 11 procent fler rattfylleribrott och 8 procent fler dödsolyckor. Reglering av konsumtionsmönster och tillgång till alkohol genom informationskampanjer, forskning och ekonomiska styrmedel är effektivast om man har som mål att minska dödsolyckor i trafiken.

Under de senaste åren, med en mer marknadsanpassad och liberal alkoholpolitik, har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat. Och den yttersta högern driver aktivt krav på en avreglering utav alkoholmonopolet samt slopande utav punktskatter på bland annat alkohol och tobak. För att väga upp detta har regeringen beslutat om att satsa mer pengar på den så kallade folkhälsopolitiken. Detta tycker Svensson är oroande.

De borgerliga partiernas problem med att använda sig av klassiskt liberala ideologer i sin vardagspolitik är helt enkelt att det skulle resultera i ett samhälle där det flockas döda kroppar längs våra vägar. Just därför tvingas liberalerna revidera sina ideologiska irrläror och anamma den sociala politik, där vi gemensamt arbetar för ett friskare och nyktrare samhälle, som arbetarpartier och arbetarrörelsen lagt grunden för.

På temat individen som suveränitet:
Salka Sandén: Den ende och hans egendom 

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

jesper

10 kommentarer till Med ideologiska skygglappar

  1. Mattias $

    Hej Jesper,

    För att bara ta det exemplet du illustrerar med. Den ökande alkoholkonsumtionen till trots var dödsolyckorna i trafiken det första halvåret i år de lägsta någonsin. Med något års undantag minskar dödsfallen sedan lång tid tillbaka, de har alltså minskat under hela den period som folk ökat sitt drickande. Den forskning du hänvisar till är teoretiska spekulationer om en tänkt ytterligare konsumtionsökning.
    Inget av detta sagt för att bagatellisera rattfylleri eller för att ge sken av något annat än att alkohol i trafiken fortfarande är ett stort problem, men det där talet om att det ”flockas döda kroppar” vid våra vägar om folk får bestämma själva över sitt drickande är helt enkelt vare sig sant eller seriöst. Vad jag sett visar även studier att rattfylleriet påverkas av straffsanktioner. Det går alltså att minska rattfylleriet genom att straffa förövarna snarare än alla andra genom generella restriktioner.

  2. Mattias $

    Och till den ideologiska frågan. Ser ni inga problem med ett allt vidare statligt ansvar för hur människor lever sina liv, eller något utrymme där individen bör vara suverän att fatta egna beslut? Är varje statlig befogenhet något att applådera. Och vad säger ni om att dessa paternalistiska restriktioner riktats med alldeles särskild emfas mot arbetarklassen, vars beteende varit särskilt problematiserat?

  3. jesper

    Hej Mattias, trevligt med lite kommentarer (och tack för senast). Ökningar i olycksstatistiken förväntas inte ändras i den takt du gör gällande (det är alltså svårt att uttala sig om effekterna av de senaste årens ökning redan nu). Men det finns ett samband som empiriskt är kan säkerställas. Högre vardaglig alkoholkonsumtion leder till fler onyktra personer i trafiken, vilket också leder till fler olyckor.

    Tack vare vår skattefinansierade folkhälsopolitik har dock attityden till alkoholkonsumtion och trafiksäkerhet ändrats de senaste 50 åren. Det är just detta som bidragit till de ”minskar dödsfallen” i trafiken som du hänvisar till. Den är alltså den skattesubventionerade moralpolitik som du kritiserar i din rapport som ligger bakom de siffror du gömmer dig bakom.

    De straffsanktioner som påverkar ”rattfylleriet” i störst utsträckning är också de sociala. Indraget körkort har enligt Vägverket en större betydelse för att minska alkoholrelaterade brott i trafiken än de rent juridiska straffen.

    Till den ideologiska frågan. Jag kan inte svara för någon annan men jag personligen tycker att det finns helt andra måttstockar som är avgörande för vilka statliga interveneringar som jag motsätter mig än Mills idé om individens totala livstilsfrihet.

  4. Pastorn

    Jesper: Du tycker säkert att jag gör mig skyldig till någon form av vänsteravvikelse nu, men jag har faktiskt problem med att förlika mig med alla dessa statliga organ och institut och fan och hans moster som ska tvinga mig att leva ett långt, hälsosamt och produktivt liv (långt, hälsosamt och produktivt för vem?). För att hårdra det en smula, är det verkligen vänsterns uppgift att minska antalet dödsolyckor i trafken?

    Visst, man kan plocka enkla politiska poäng genom att visa hur regering A tar över regering Bs agenda (eller vice versa), men det känns som att vår analys ligger illa till om vår slagkraftigaste kritik mot realliberalismen är att borgarna driver en sossig alkoholpolitik.

  5. Sanna Rayman

    Jag har en mycket enklare förklaring till det låga intresset. Olyckligtvis släpps rapporterna i en tid då:
    1) det är slutspurt inför semestern och man springer som en tätting mellan rapportpresentationer och seminarier.
    2) Den viktigaste anledningen: Merparten liberala bloggare och journalister har FRA-tunnelseende just nu.

    Ibland blir det taskig timing, helt enkelt. Men intresset är inte obefintligt.

  6. Pastey

    Känns det inte väldigt verklighetsfrämmande att tro att alkoholkonsumtion bara är ett ”individuellt” problem och/eller bara en ”individuell” angelägenhet? Effekterna och skadorna på både människor och samhälle av alkoholkonsumtionen, som bara ökar, går ju relativt lätt att se med egna ögon om man går ut en fredag- eller lördagkväll var som helst i Sverige.

  7. Jönköping

    Alkoholkonsumtion är inte bara en fråga om trafikolyckor. 2/3 av allt gatuvåld sker inom en radie av fem meter från krogen, och är definitivt inte ett individuellt problem då det kan slå mot precis vem som helst. Den största anledningen för vänstern att arbeta mot alkoholkonsumtionen är dock den oerhört passiviserande effekt alkoholen har på såväl vänsterrörelsen som arbetarklassen i stort. Vill vi ta makten över våra egna liv och produktionsmedlen kan vi helt enkelt inte vara så jävla fulla hela tiden.

  8. Mattias $

    Nu kommenterat även på min blogg:
    http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2995534

    Apropå debatten om vad alkoholen påverkar kan detta inlägg vara av intresse:
    http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2294876

    Ja, jag vet att det är ofint att göra reklam för sin egen blogg, radera om ni vill, men jag orkar inte upprepa mig.

  9. Mary Fuckin’ Poppins

    Jönköping: Du skriver om ”..den oerhört passiviserande effekt alkoholen har på såväl vänsterrörelsen som arbetarklassen i stort”.
    Det där är en förenkling som heter duga, om det ens på ngt sätt är sant. Eller menar du att arbetarklassen (å vänstern) är än mer passiviserad i länder med närmast obegränsad alkoholtillgång som t ex Italien, Frankrike, Argentina och Sydkorea?
    Det är mer intressant att fråga sig VARFÖR vi (arbetarklassen that is) krökar och HUR vi gör det. (Och alla möjliga tusentals anledningar till passivitet och resignation orkar jag inte ens gå in på…)

  10. Jan Wiklund

    När jag läser ideologer som Mattias Svensson kommer jag att tänka på en scen på 60-talet med min då treåriga lillasyster som stod och bankade på en dörr med sopkvasten. När vår mamma tog den av henne sa hon indignerat: ”Varför får inte jag göra som jag vill?”

    Det är givetvis problematiskt att det är en stat som tar tillvara allmänintresset av att några inte förstör för alla. Det är problematiskt för att staten inte är neutral; den består av byråkrater som har sitt klassintresse att ta vara på samtidigt. Och som tenderar att identifiera sig med andra privilegierade. Vilket förvrider slutresultatet. Men någon måste dock ta tillvara allmänintresset. Det önskvärda vore att det gjordes kollektivt, organiserat, av oss alla. Vilket kräver organisering. Kollektivism. Och om inte detta sker måste staten – som liberalen Alexis de Tocqueville påpekade – träda till, ju mer auktoritärt desto sämre organiseringen bland folk är.

    Alltså: Vill vi ha en mindre närgången stat måste kollektiv ta över dess uppgifter. Fackföreningar. Kvartersorganisationer. Intresseorganisationer. Absolut inte individer.

Kommentera

Connect with Facebook