När åsikter blir till politik

Med det fruktansvärda terrordådet mot socialdemokratiska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförening AUF i Norge kom också en lika obehaglig insikt för många. Det är på allvar nu. Det handlar inte längre bara om fria åsikter eller om att ”våga ta debatten”. Den rasistiska retoriken och hatet mot arbetarrörelsen får konsekvenser som kostar människor livet.

I egenskap av antirasistiska aktivister är vi vana vid att bli bemötta med kritik från den breda högern. När vi manifesterar för jämlikhet i samband med rasistiska organisationers demonstrationer kallas vi för terrorister. När vi följer och avslöjar förtroendevalda politikers ageranden på Internet kritiseras vi för att agera politiska korrekta poliser. När det tas gräsrotsinitiativ för internetkampanjer för att belysa rasistisk politik så beskylls vi för att sabotera det demokratiska samtalet och trakassera enskilda politiker.

All denna kritik bygger på en lika enkel som felaktig idé. Rasismen är bara en åsikt, som likt alla andra åsikter har rätt att både hållas och yttras. Antirasistiska aktivister och folkrörelser pekas ut som antidemokrater i vars främsta intresse det ligger att hindra det öppna samtalet och ”ge sig på” andra människor endast på grund av deras åsikter. Men rasism är inte bara en åsikt. Det är politik.

Direkt efter att vidden av Anders Behring Breiviks terrordåd blev känt uppdagades också att det hat mot vänstern och ”multikulturalismen” som drev honom också delas av en – inte helt förringbar – mängd svenska politiker, ledarskribenter och opinionsbildare. Sverigedemokraten Erik Hellsborn‚ kommunfullmäktigeledamot i Varberg, gav efter terrordådet sitt politiska medhåll till Anders Behring Breivik. ”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde”, skriver Hellsborn på sin blogg (inlägget togs sedan bort efter att det uppdagats i media).

Erik Hellsborn är dock inte bara kommunfullmäktigeledamot och bloggare. Hellsborn är också nämndeman i Göteborgs förvaltningsrätt, som tillsammans med förvaltningsrätterna i Stockholm och Malmö även fungerar som migrationsdomstolar. Detta innebär att de människor, många med en muslimsk religiös eller kulturell bakgrund, som på grund av sin sexuella läggning, krig eller politisk förföljelse tvingats fly sina hemländer har sina framtida öden i händerna på Erik Hellsborn och andra som delar Anders Behring Breiviks människosyn.

Partikamraten och riksdagsmannen Thoralf Alfsson kommenterade också terrordådet på sin blogg. ”Tillflödet av unga sosse politiker blir just nu decimerat!!? Naiva, naiva är vad ni är sossar, ända in i döden” skriver Alfsson för att illustrera hur det är arbetarrörelsens egna kamp för ett mångkulturellt och tolerant samhälle som är grunden till massmordet på ungdomarna på Utöya. Sveriges riksdag utgör landets lagstiftande makt. Det är där åsikter och ideal blir till politik. Idéerna om att de som drabbas av högerextremas våld egentligen har sig själva att skylla sitter nu alltså bakom de elektroniska röstknapparna i plenisalen.

Rättelse! Citatet ovan från Alfssons blogg är inte skriven av Alfsson själv. Det var ett missförstånd från oss. Till en början visade Alfsson dock ingen vilja att ta bort kommentaren från sin blogg med hänvisning till yttrandefriheten och det fria samtalet. Vi ber om ursäkt för detta.

Andra väljer att sätta terrordådet som kostade minst 76 människor livet i samma vågskål som civila olydnadsaktioner. På Facebook skriver Sören Pind att attentatet mot AUFs sommarläger ”är av samma slag” som den aktion när danska människorättsaktivister bildade mänskliga kedjor runt en kyrka i köpehamn för att hindra Irakiska flyktingar från att bli deporterade tillbaka till ett land i krig. Sören Pind är medlem i det liberalkonservativa partiet Venstre och tillika Danmarks integrations- och utvecklingsminister.

De som vill frikoppla Breiviks åsikter från hans agerande är också samma människor som vill fortsätta sprida hans idéer men låtsas som att de aldrig blir verklighet utanför diskussionsrummen och bloggarna på Internet. Som vill fortsätta påstå att muslimer är det största hotet mot vårt samhälle, och sen vill låtsas överraskade när någon tar dem på orden och försöker undanröja hotet.

Rasism, hatet mot arbetarrörelsen och islamofobi är inte bara åsikter och ord. Vi känner dem inpå bara huden. När vi demonstrerar, gräver & avslöjar och bedriver bildningsarbete gör vi inte det för att att folk inte ska få tänka och prata fritt. Vi gör det för att dessa rasister inte skall få agera fritt. Vi gör det för att vänsterpolitiska ungdomar skall slippa vara rädda när de är på sommarläger och för att människor som flyr krig och förföljelse inte skall kastas tillbaka till det helvete de lyckats fly ifrån. Och tro mig, ingen skulle vara gladare om allt detta kunde inskränkas till fri åsikter, öppna samtal och korkade blogginlägg.

I PBS fantastiska dokumentärserie Eyes on the prize slås man av den amerikanska medborgarättsrörelsens oerhörda mod, organisering och envishet i att kräva sina rättigheter. Men samtidigt väcks en undran över hur de människor som försvarade diskrimineringen känner idag. Vad tycker de när de ser intervjuer där de själva påstår sig ”inte vara rasister” utan ”bara stå upp för den vitas rättigheter, för vanliga amerikaner”. Den djupaste skammen är förstås reserverad för dessa människor, för en Bull Connor i Mississippi eller Citizens’ Council då, för en Jimmie Åkesson eller Erik Hellsborn idag. Men det finns också en skam för de som bara stod bredvid och tittade på när mobben gick lös på svarta skolbarn, när lunchrestauranger stängde hellre än serverade. De finns bara på repiga dokumentärfilmer och skammen är numer evig. Vi har fortfarande chansen att göra något för att vända den utveckling som nu lagt sig som en mörk filt över Europa.

Hur vill vi kommas ihåg?

jesper

3 kommentarer till När åsikter blir till politik

  1. Rosa Lundmark

    Ingen kan längre säga att vi inte visste, eller förstod. Att rasism är ond bråd död. Politik. Inte ”bara” åsikter.

  2. Håkan Larsson

    OBS att SvD:s Per Gudmundson från sin ledarspalt i åravis har brett på med spekulationer, fördömanden, vanföreställningar och desinformation som spelar typer som den norske brottslingen direkt i händerna. Hans obildade islamofobi är ett genomgående drag. Han liksom SD är noga med att påskina att den norske brottslingen är en ensam galning, en isolerad företeelse. Det är han INTE. Däremot utförde han faktiskt vad många av hans meningsfränder bara drömmer om.
    Ny Demokrati hade på sin tid en tam TV-man: Siewert Öholm, som fick med Greven och Betjänten i vartenda program han gjorde. Gudmundson är den svenska tokhögerns och islamofobins nutida svar på Öholm; en mycket farlig herre som aldrig får stå oemotsagd.

  3. jesper

    Håkan:

    Jag håller med dig om att en stor del av retoriken och tankegodset som Per Gudmundson stått för – när den inte varit islamofobisk självt – gött den islamofobiska diskursen. Dock, tycker jag att vi skall vara nog med att belysa hans vändning i dagarna. De senaste inläggen på sin blogg använder han för att belysa vikten av att sätta in gärningsmannen i en islamofobisk kontext. Man kan givetvis vara konspiratorisk och påstå att detta endast är ett sätt för Gudmundson att rentvå sig själv. Eller så kan vi se det som ett framsteg för vår egen kamp med att belysa hur högerextremt våld lutar sig på islamofobisk retorik. Jag hoppas givetvis på det senare.

Kommentera