Ockupationen av Kvarteret Kajan fortsätter

De senaste åren har husockupationer blivit som ett vårtecken i Sverige. Ungdomar runt om i landet vänder sig mot bristen på bostäder och vettiga lokaler att vara i utan att konsumera eller styras av andra. Kapitalets logik, där människor ställs utanför bostadsmarknaden för att hålla priserna uppe eller där kommunerna styrs av andra intressen än att folk ska må bra, ifrågasätts i praktiken i allt högre grad.

Ockupationen av Kvarteret Kajan i Uppsala går mot sin fjärde dag. Nya människor strömmar till och nya aktiviteter föds. Det slående är kreativiteten bland ungdomarna. Varje rum i det 4500 m2 stora huset ses som en möjlighet. Det har redan varit konstutställningar, filmvisningar och musik och ju fler som kommer desto mer aktivitet fylls huset med.

En husockupation är, hur paradoxalt det än kan låta, en praktisk träning i demokrati. Stormöten bestämmer vad som ska göras, arbetsgrupper bildas och alla känner ett gemensamt ansvar för att saker genomförs. Det är kollektivet som sätter agendan och alla enas om gemensamma förhållningssätt gentemot ordningsmakt och politiker. Likaså bestäms vilka regler (drogfrihet och gemensamt ansvar för byggnaden) och vilken stämning som ska prägla lokalen.

Polis på plats har agerat olika. Den första polisen frågade lite nervöst vad man gjorde vid en ockupation och erkände att det var hans första. Polisen som kom under den första natten, frågade vilka som vill agera figuranter för polishundarna de hade med sig. Husockupationerna är inte en polisiär fråga utan en politisk. Dagens Konflikt var med under ockupationens första och andra dag – och passade på att prata lite med två stycken kajjor:

Kan ni berätta om några roliga reaktioner ni fått från allmänheten?

Marall Parastou: Det var en granne, en lokal trubadur, som kom förbi och lämnade kaffe, en filt och en av sina egna skivor.
Elina Fogelström: Vi hade skrivit på bloggen att vi inte visst hur vi skulle få kaffe: på morgonen så kommer det en man cyklande med två termosar med kaffe nerstoppade i jättetjocka tofflor så att de skulle hålla värmen, han sa ”Jag hörde att ni behövde, ha det så bra, hejdå!”

Jag hörde att bilarna tutade här nu?

EF: Vi har satt upp en skylt: Tuta för Kajan!
MP: Innan så visste vi inte vad de som åkte förbi tänkte, men nu är det många som tutar för oss. Det bästa var när två brandbilar åkte förbi, med såna extremt högljudda tutor, och dom tutade också!

Ni nämnde tidigare (Se videoklipp ovan Red.Anm) att ockupationen vänder sig mot segregationen mellan studenter och vanligt folk i Uppsala, kan ni berätta mer och finns det något mer man kan göra?

MP: Det är en stor klyfta mellan områden man hänger i, nationerna har en stor funktion för de som kommer hit som studenter, och i dom har inte vanliga uppsalabor någon insikt. Det är tråkigt.
EF: Det är en bra gemenskap för studenter,
MP: Socialt center, utrymme för kultur – sånt som faktiskt engagerar människor oavsett om man studerar eller jobbar.
EF: Även bostadsområdena är segregerade mellan studenter och icke-studenter.
MP: Man kan vända på det också, som student förtjänar man att få kontakt med staden utanför nationslivet, och slippa isolering.

Ni har berättat en del om vad ni vill göra med huset, men om ni får bestämma mer över Uppsala vad skulle ni göra då?

MP: Det finns många ungdomar var föräldrar inte har de fetaste plånböckerna. Unga människor måste kunna få flytta hemifrån iallafall, också de som inte är studenter eller kan köpa bostadsrätt.
EF: En enkel grej är kollektivtrafiken. Gränsen för när man är vuxen ligger på 20 år, när många börjar studera, och man tänker på studielån och -bidrag jämfört med busskortet så har inte studenter råd att bo utanför stan. Och de som hamnar där blir man väldigt isolerad, det är ju bra pluggmässigt för de som går på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och bor nära, men då missar man det sociala istället.
MP: Det är 30 kronor resan.
EF: Linjerna går också på de stora vägarna och det är ofta långt till busshållplatserna. Att åtgärda problemen med kollektivtrafiken skulle absolut integrera staden mer!

Och just så binder Kvarteret kajan ihop staden och politiken. Att lokaler står oanvända och förfaller när människor behöver gemensamma ytor och bostäder är oacceptabelt. Samtidigt som avgifter i lokaltrafiken skär djupa sår i Uppsalas kropp. Sådana sår kan bara läkas genom att öppna upp staden och dess hus för medborgarna. Och det är just det som kajorna har gjort.

Mer information:
Kvarteret Kajan’s blogg
En fan-sida på Facebook

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

herman

2 kommentarer till Ockupationen av Kvarteret Kajan fortsätter

  1. Martin

    Man får ju väsentligt bättre intryck av denna ockupation än det fiasko som ”Kommando Carl Bildt” stod för. Här verkar öppenhet och glädje vara nyckelorden, medan knäppskallarna i ”Kommando Carl Bildt” bara skämde ut arbetarklassen. De vågade ju dessutom bara uppträda maskerat, vilket alltid är svagt.

  2. Din mamma

    Martin: Jag lovar att KCB smajlade under maskeringen. Dessutom, avfärda inte de politiska yttringar som inte passar in i din mall av hur grejjer ska göras. Se de istället som delar av samma kamp, olika strategier. Maskerad eller inte, vad spelar det för roll?

Kommentera

Connect with Facebook