Till eder hushållsnära tjänst!

Debatten om de hushållsnära tjänsterna har tagit ny fart efter de röd-grönas besked om att avdraget skall avskaffas. Maud Olofsson går ut i agenda och förklarar att man skapat en väldans massa jobb, baserat på en almegarapport som sedan visade sig vara felaktigt citerad. Vi hörde av oss till Helena, som fått jobb tack vare RUT. Vi låter henne berätta med egna ord.

Sommaren 2009 hamnade jag i ekonomiskt trångmål; sommarlov från skolan och därmed också från studiestödet, och en försenad skatteåterbäring gjorde den ekonomiska situationen ohållbar. I smärre panik sökte jag jobb på Städfirman, och blev snart kallad till intervju. Redan på introduktionsmötet märkte jag att allt inte stod rätt till; man talade högt om behovet av flexibla arbetstagare och lågt om arbetstagares rätt till jobb, men min ekonomiska situation pockade på och jag tackade ja till anställning och en lön på 103,00 i timmen.

Veckan därpå återvände jag för att gå en kort utbildning i städandets logik, varpå man erbjöds möjlighet att skriva kontrakt. Att Städfirman på detta sätt undgick att betala för en obligatorisk utbildning stack givetvis i ögonen, men att göra sig besvärlig innan man ens skrivit på kontraktet kändes inte värt de tre timmars ersättning det var frågan om.

Anställningen var initialt en provanställning på 6 månader, med 4 timmars garanterat arbete i veckan; ville man jobba mer var kodordet flexibilitet, vilket i praktiken visade sig innebära obetald jourhavande verksamhet från min sida. Hade man ambition att arbeta mer än 4 timmar i veckan gällde det att vara tillgänglig på heltid. Denna arbetssituation var minst sagt pressande, och för mina kollegor som inte skulle tillbaka till universitet till hösten var situationen än mer pressade då en vidareanställning skulle baseras på antal arbetade timmar under provanställningen.

Varje onsdag anlände schemat för kommande vecka, vilket givetvis innebar svårigheter att planera vardagen från en vecka till en annan. Pressen att ta alla extra pass som dök upp, och det faktum att arbetspass kunde försvinna eller komma till bara timmar innan realisering, gjorde tillvaron till ett evigt väntande vid telefonen, i hopp om att en kollega blivit sjuk, eller en ny städning bokats.

Kodordet flexibilitet betydde dock inte bara att man skulle vara ständigt tillgänglig per telefon, det betydde även att man skulle vara villig att resa långa avstånd utan någon som helst ersättning, trots att företaget tog ut en framkörningsavgift från kunden vid varje städtillfälle. ”Resa till arbetsplatsen” kunde i värsta fall innebära timmar på otalet bussar och tåg, och det var inte ovanligt att restiden till och från arbetet överskred den betalda arbetstiden. Att jag själv fick stå för resekostnaderna kändes heller inte rimligt, och när jag en kväll kom hem efter att under dagen ha arbetat på olika platser i länet, och det slog mig att jag av de elva och en halv timmar jag varit ute i arbetets tjänst bara skulle få betalt för fem timmars effektiv städning var det bara alltför tydligt att detta omöjligen kan kallas ”arbetstillfälle”; möjligen skapade jag arbetstillfällen i lokaltrafiken som jag flängde fram och tillbaka över stan, men några pengar på mitt eget konto blev det ju inte.

Det kan också vara på sin plats att spräcka en ofta turnerad myt om att det är ”verklighetens folk” som köper städtjänster för att, klara det högst misstänkta begreppet ”vardagspusslet”. Faktum är att Städfirmans kunder i de allra flesta fall var anställda på stora företag som gav hemservice som löneförmån, vilket i praktiken innebar en logik lydande: om markservicen är betald av arbetsgivaren kan man lägga in ännu några timmar på kvällar och helger. Anställda luras i två led helt enkelt.

Vid ett tillfälle då jag schemalagts för endast ett tvåtimmarspass, kontaktade jag min chef, då jag trodde att facket bestämt att en arbetsdag måste vara minst tre timmar? Det kände hon inte till. Hon visste heller inte huruvida det fanns några regler kring schemalagda pass som pga. sjukdom i brukarhushållet blivit inställda. Men det faktum att kunderna blev fakturerade för städpass som ställts in pga. sjukdom i brukarhushållet (kunderna hade en s.k. timbank där max tre städtillfällen fick sparas medan timmar utöver den gränsen fryser inne), samtidigt som ingen lön utgår till städerskan som mist sitt pass. Men faktum var att ingen på företaget hade någon kunskap om de fackliga reglerna, och ryktet sa att städerskor som kontaktat facket konsekvent blivit nekade arbetspass utöver de grundläggande fyra timmarna.

Det sades också att löneansvarige ändrade städerskornas tidrapporter gällande ersättning för resa i tjänst gjord på lunchtid. Jag var inte kvar på Städfirman tillräckligt länge för att själv drabbas, men flera av mina kollegor kunde berätta om timmars resande och således hundratals kronor som sonika suddats ut ur tidrapporten. Givet den osäkra arbetsformen hade dock ingen av dem vågat gå till högre ort för att få tillbaka sin rättmätiga ersättning.

Jag och Helena konstaterar tillsammans att alla jobb som skapats inom hushållsnära tjänster inte är riktiga jobb. Trots RUT-avdrag och jobbskatteavdrag jagar beställarna den billigaste städfirman, trots att skattelättnaderna mer än väl skulle täcka kostnaden för riktiga löner. Tillsammans med den urholkade social- och arbetslöshetsförsäkringen skapas ett tomrum där lönerna kan dumpas och arbetsrätten kastas ut.

Det är ett modernt löneslaveri som för tankarna till artonhundratalet. Man utnyttjar samvetslöst fattiga och arbetslösa ungdomar och de som beställer tittar åt andra hållet.

theo

3 kommentarer till Till eder hushållsnära tjänst!

  1. Malte

    Skriver vidare här:

    Just-In-Time arbete
    http://commoniser.wordpress.com/2010/03/24/just-in-time-arbete/

  2. Svalin

    Intressant motbild till högerns bild av jobbet som guld och gröna skogar som var för bra för att vara sann.

  3. M ‘n M

    Du har så rätt, en person som har en dålig arbetsgivare (eller två, om man räknar med h*n som blev ”lurad” genom att ha detta som löneförmån) är ju sannerligen skäl nog att avskaffa hela avdraget. Bra argumenterat, jag känner mig nästan lika övertygad som miljöpartiet!

Kommentera