Välkommen till Dagens Konflikt

Det som utmärker vänsterns många idétraditioner är att de alla bejakar konflikten. Den inte bara erkänner samhällets inre konflikter utan ser dem som historiens främsta drivkrafter. Demokratin är det främsta exemplet på framsteg som tvingats fram av vänsterns konfliktbejakande idégrund. En förståelse med motsättningar och konflikter som grund är den enda möjligheten för en progressiv politik.

Liberalismens idéer om en grundläggande gemenskap leder inte bara till en grundläggande oförståelse för de mekanismer som formar vårt samhälle, de riskerar alltid att slå över i en politik som skyller den utomstående för de motsättningar som de inte lyckas förneka. Genom historien har det varit lösdrivaren, juden, den omoraliske osv. och det är vårt ansvar som demokratisk rörelse att hålla en tydlig rågång mot dessa högerns idéströmningar och alltid visa på de yttersta konsekvenserna av de idéer som vid en första anblick kan låta anslående.

Dagens Konflikt är en nättidning, från Tankesmedjan Konflikt, som samlar en bred och ifrågasättande vänster. Här kommer du att ta del av initierade analyser, essäer, upprop och debattartiklar med fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige. Här ryms tankar och åsikter om vad arbetarrörelsen och vänstern gör för att flytta fram sina positioner men också vad näringslivet och högern gör för att krympa vår möjlighet att leva värdiga liv.

Här kommer du läsa Kristina Lindquist, Petter Nilsson, Herman Geijer, Vidar Egnér, Martin Hofverberg, Johan Frick, Theo Bodin, Mia Sand och många andra. Du kommer läsa om avgiftstryck, feminism, facklig organisering, rasism och postpolitik. Vi kommer närma oss olika ämnen och på vitt skilda sätt. Men den gemensamma nämnaren kommer vara just konflikten.

Mvh Jesper Nilsson, chefredaktör

  • Facebook
  • Twitter
  • del.icio.us
  • Print

jesper

53 kommentarer till Välkommen till Dagens Konflikt

  1. Fredrik Westerlund

    Hej!

    Jag tycker att det är jättekul att ni startat en tankesmedja med tillhörande nättidning och jag ser fram emot att läsa era alster.

    Min första reaktion kom när jag läste listan över skribenter: Herman, Jesper, Johan, Martin, Petter, Theo, Vidar – och Kristina. Nu vill jag ogärna tänka binärt och heteronormativt, men vad är det för slags könsfördelning? Var sjunde damernas?

    Kanske är det fortfarande internationell solidaritet som är arbetarklassens kampenhet.

    Vänliga hälsningar
    Fredrik Westerlund

  2. Johan

    Varför står inte Mia med bland skribenterna där uppe?

  3. j

    Haha, tänkte skriva exakt samma sak som Fredrik ovan. Jättebra initiativ, snygg sida (skönt med nåt lite dammigt och seriöst efter er (?) ironiboost på tjärhovsplan), men liksom, känns inte som den bredast möjliga vänstern? Men well, det är såklart lätt att klaga på representation osv., ibland mkt svårare att få till det på ett bra sätt. Så kör hårt och lycka till! Kommer läsa! =)

  4. jesper

    Fredrik, Johan & Jonas : Vår könsfördelning är 4 till 1 (för tillfället) dvs rätt usel. Vi har diskuterat aktivt hur vi skall hantera detta inom redaktionen (en diskussion som jag tror & hoppas förs inom alla grupper och organisationer inom vänstern då det är ett utbrett problem). Men jag måste säga att det känns skönt att våra läsare är uppmärksamma på dessa problem. Vilket jag också hoppas ökar trycket på oss.

    Att inte Mia inte listas är en teknisk detalj (då det inte finns något i databasen signerat henne för tillfället). Så var inte oroliga, vi hoppas på så snart som möjligt få tillfälle att publicera något av henne här på Dagens Konflikt.

  5. hej hej

    Man undrar ju vems konflikter det kommer att handla om??
    Det ska bli spännande läsa berättelser om ”motsättningarna” på era arbetsplatser. Jag menar konflikter på era jobb hör man ju sällan om… (Inte så konstigt kanske).

    Hermans chef är ABF (jag har aldrig gillat socialdemokratin, hurra!)

    Jesper är sin egen chef (!)

    Johan är ung arg gymnasist och vänsterpartist (!)… saknar chef alltså…

    Kristina arbetar på Arbetaren, spännande konflikter där!!!

    Martin ännu en student som snart kommer att arbeta fint bland medelklassens lakejer.

    Petter – arbetar på en studentkår!

    Theo utbildar sig till det genuina arbetarklassyrket: LÄKARE.

    Vidar, min älskling, driver en FAIR TRADE BUTIK!!!

    Jag ser sannerligen fram mot att läsa om konflikterna på era jobb. Spännande!

    ps.

    Det är ju hemskt, som gammal anarkist, att man låter som en annan errare men den här gången har verkligen den ”frihetliga” vänstern visat sin sanna klasskaraktär. Det är för sorgligt.

  6. Kohan K. Uk

    Trevligt att Vänsterpartiet i Sthlm har fått en ny nättidning! Bra jobbat! Valseger 2010!! ”Pepp-pepp” eller hur man nu säger.

  7. Hassan II

    ner med medelklassvänstern! riktiga arbetare läser prollen!

  8. Olle

    Det var värst vad upprörande det var med en ny vänstertidning. Jag som trodde att vänstern hade för liten andel av medieflödet och inte tvärtom.

  9. herman

    Hej Hej hej
    Jo den sanna klasskaraktären av att de flesta jobbar på osäkra former, prekariat kallas det ibland. Jag jobbar t ex på ett fem månaders projekt, sen vet jag inte vad som händer. Flera av oss jobbar under liknande förhållanden.

    Du använder klass i ett sociologiskt perspektiv. Ser man istället arbetarklassen som de som måste sälja sin arbetskraft för pengar och delar klassintressen med andra i samma position så blir din uppdelning mindre relevant. Ingen av oss tjänar sin inkomst på, eller har t.ex. makt att styra över, andras arbete. Det är dock säkerligen ingen slump att just vi som skriver är just vilka vi är, men att försöka förminska det vi skriver eller våra konflikter för att några av oss har pluggat på universitet är en väldigt konstig inställning till klass och klasskampsteori.

    Men det kanske inte kommer så många kamprapporter från våra jobb på den här portalen av flera skäl. Ett av skälen är att vi lägger ut namn och bild här. Vill du däremot läsa den typen av rapporter tycker jag du ska kolla in dessa bloggar från vår bloggportal: http://kimmuller.wordpress.com/ eller http://mllstrm.wordpress.com/

  10. fesjö

    Fan vad trevligt! Jag kommer att med nöje läsa er tidning.

    Tack på förhand.

  11. Hugo

    Mycket bra jobbat.

    hej hej >>> Fan du har ju en lika dålig klassanalys som liberalerna, släpp blåställs-tänket och kom in i matchen.

  12. ben

    ”Du använder klass i ett sociologiskt perspektiv. Ser man istället arbetarklassen som de som måste sälja sin arbetskraft för pengar och delar klassintressen med andra i samma position så blir din uppdelning mindre relevant. Ingen av oss tjänar sin inkomst på, eller har t.ex. makt att styra över, andras arbete. Det är dock säkerligen ingen slump att just vi som skriver är just vilka vi är, men att försöka förminska det vi skriver eller våra konflikter för att några av oss har pluggat på universitet är en väldigt konstig inställning till klass och klasskampsteori.”

    Krävs just en akademiker för ett sådant svar.

    Låter ungefär som SAC:s prat om att medelkassen också är arbetare och att det inte finns någon motsättning mellan oss vanliga arbetare och tjänstemänen. Sen såg vi ju hur det gick, lyckligtvis börjar det ju bli ändring på det nu.

    Ok, jag gillar erat initiativ trots er klasstillhörighet, även om man kanske inte kan kalla ”mellanskiktet” för en klass.

  13. herman

    Hej Ben, det kan mycket väl finnas motsättningar mellan tjänstemän och ”vanliga arbetare” vad det nu betyder. På det planet kan det dock finns motsättningar mellan ”vanliga arbetare” i olika positioner inom det rådande systemet. Syrror och undersköterskor ställs mot varandra, städare vs fabriksarbetare på samma arbetsplats eller ”svenska arbetare och migranter” etc. Jag ser inte just den konflikten som den centrala dock, utan snarare den mellan oss som säljer arbetskraft och dem som köper den.

    I korthet alltså, arbetare sätts mot varandra i det här systemet och vissa ur mellanskikten väljer aktivt att sparka nedåt. Det är ett problem ja. Men att ha pluggat förpassar iallafall inte mig till en värld utan ekonomiska bekymmer.

    I grund och botten kanske vi använder olika klassbegrepp och det är ju något som vi kommer kunna diskutera här hoppas jag iallafall. Hoppas på mer bra debatt kring det, för en intern konstruktiv debatt behövs verkligen inom den breda arbetarrörelsen. Jag ska försöka skriva ett inlägg om det senare. Det är en jävligt viktig fråga.

  14. Krastavac (lagerarbetare och fd.barnskötare)

    Tss! Som om man måste arbeta i gruva för att vara socialist. Herregud lever ni på 1800-talet eller?
    Arbetarrörelsen förlorade sitt monopol på problemformuleringen när dåvarande SAF bestämde sig för att bilda Timbro och ta över skiten.

    Jävligt skönt att se att tanksmedjor från vårat håll äntligen börjar ploppa upp. Ska bli intressant att följa…

    ps. vill ni läsa konflitkrapporter från arbetsplatser kan ni ju kolla in: http://vardagspussel.wordpress.com/ ^_^

  15. Hassan II

    ni skämmer bara ut er med fjantiga bortförklaringar. menar ni att läkare, jurister och företagare har samma ekonomiska och politiska intressen som vanliga knegare? det är väl bara kolla vilka partier som dessa grupper röstar på så får ni svaret.

  16. Petter

    Hassan II: Givetvis har de allra flesta läkare och jurister en mycket bättre situation än de flesta undersköterskor. Nu är dock ingen av oss vare sig jurist eller läkare, utan studenter med 7.900 i månaden och extrarbeten på 7/11, McD och diverse callcenters. Egna företagare kan nog vara såväl väldigt rika som ganska fattiga skogsarbetare eller lastbilschaufförer som tvingats skaffa F-skatt på grund av omstruktureringar. Själv så jobbar jag på en studentkår där jag för en heltid plockar ut 10500 i månaden, det gör mig knappast oberörd av försämringar av den allmänna välfärden. Inte heller innehåller mitt jobb någon som helst bestämmande funktion eller inflytande över någon beslutsstruktur. Det är dock, för de flesta som inte har rika föräldrar, ett tvång att hitta någon slags jobb under studietiden för att ta sig igenom. När jag studerat klart hoppas jag väl på ett bättre jobb, men om jag hamnar på länsstyrelsen och får stämpla byggnadslov eller som förberedande på tingsrätten med en lön strax under LO-kollektivet och i stort sett inget inflytande, så har jag svårt att se att det skulle medföra en radikalt annorlunda klassposition. Den dagen, den sorgen dock… till dess kommer jag fortsätta att skriva om problem som jag upplever i min vardag, blir jag en gång rik eller känd så ska jag istället börja skriva på stureplan – det lovar jag.

  17. Kim Müller

    Men inse faktum – ingen av er har direkt motsatta intressen gentemot era chefer (i den mån ni har några), vilken sätter i er i en helt annorlunda situation än de flesta andra i proletariatet (eller prekariatet då kanske). Att försöka låtsas som att det förhåller sig på nåt annat sätt funkar bara inte.

    Att bara säga att alla är prekära visar mest hur mycket vettigare det är att snacka om klassammansättning. Man må ha, för stunden, samma klassposition, men, tro det eller ej, mina arbetskamrater frågar om folk är studenter eller inte och använder det som ett kriterie för att se om det är nån att bygga på eller inte. Så antingen saknar mina arbetskamrater klassmedvetenhet, eller så är det nån annan som gör det.

  18. uninomad

    Mina arbetskamrater muttrar om papperslösa, att de snart kommer dra o inte går att bygga kamp på. Och?

    Det finns säkert ingen öppen antagonism på ABF eller Studentkåren, men det är ju bara tillfälliga arbetsplatser som de personerna paserar igenom mellan andra visstidsjobb. Eller är vi tillbaka i hela klasspositionsdebatten igen nu?

    Och vad gäller ”egenföretagare”, så finns det ju en antagonism. De flesta som är egenföretagare idag, eller genomgått en ”privatisering underifrån” äger ju i egentlig bemärkelse inte sina produktionsmedel, eftersom de tagit banklån för att kunna skaffa dem. Just egenföretagarformen är ju en nöt som vi måste knäcka och få in i en klassorganisering. Lustigt att till o med Greider är radikalare än vissa radikaler på den punkten.

  19. Kim Müller

    Ja, är vi tillbaka i klasspositionsdebatten igen? Vad fan menar du? Klassposition är helt enkelt relevant. Eller vill du att jag ska försöka joina med en ”röd” chef?

  20. Jonas

    Kul med ny site – välbehövligt!

    Klassdefinitionerna är givetvis inte oväsentliga för någon som vill förändra samhället. Men jag tycker det är direkt larvigt att avfärda någons åsikter så lättvindligt. Marx var ingen arbetare. Inte heller Bakunin. Eller Lenin. Eller Kropotkin. Osv..

    Lycka till och ser fram emot att läsa era texter!

  21. uninomad

    Kim: My bad, skrev lite för snabbt. ”Eller har vi tagit ett steg tillbaka i hela klasspositionsdebatten” skulle det stå… Eh, nu fick det motsatt innebörd.

    Givetvis är ingen inne på att organisera ”röda” chefer. Men det är också här mellanskiktsdebatten blir så svekfull. Termen kastas fram felaktigt för att angripa folk som arbetar i prekära yrken, frilansare, egenföretagare som inte äger sina produktionsmedel – för att sedan när det ifrågasätts vändas till att man vill organisera chefer, administratörer, osv. Dvs man balanserar med mellan ngt sociologiskt medelklassbegrepp och ett mer marxistiskt klassbegrepp utifrån position i produktionen.

  22. hej hej

    uninomad:

    Verkar som man vill kamouflera det materiella och sociologiska faktumet att ex. journalister, läkarstudenter och småföretagare är medelklass. Om man använder sig av ett marxistiskt klassbegrepp inser väl vem som helst att en egenföretagare och en journalist inte står i samma position i produktionen som en kallskänka eller en industriarbetare? Proletariatet framställs skiktat och differentierat just för att ens sociologiska klassposition bestämmer var man står i produktionen. Det finns inget statiskt i sociologin; sociologiska fakta reflekterar kamp och motsättningar. Ni försöker dock påstå att journalister och andra medelklassyrken blir proletära för att de är prekära. Det är oseriöst. Hur kan ni skilja på sociologi och marxism, politik och ekonomi? Hur kan man analysera ens position i produktionen utan sociologi?

    Det är väl bara att erkänna att denna blogg består av åtta stycken unga medelklasspersoner, det är ju inget fel i det och försöka göra det bästa av situationen? Det enda vettiga med leninismen är rimligtvis att man även som medelklass kan erkänna vissa objektiva postulat i klasskampen och agera efter dessa, för mig tycks det dock som om detta initiativ missat dessa och istället velat organisera ännu ett forum för åsikter och tyckanden. Men visa att jag har fel!
    (Ja, ni har precis börjat, så ni har tid på er.)

    Problemet är kanske att det i det här fallet verkar det som att politiken man för; en form av representationspolitik, är förknippad med ens personliga och omedelbara klassintressen. Dagens konflikt vad består den i? Att medelklassen ska få bättre levnadsvillkor? Om man exempelvis vill försörja sig som själv som en vänstertyckande journalist på Arbetaren, vad kan vara bättre än att höja sin röst på ännu ett forum för åsikter? Speciellt om man kan säga sig representera en mängd olika initiativ som görs av dem där nere… Jag säger inte att det nödvändigtvis är fel, men att tro att det är en radikalisering av politiken är löjligt. Bildbylines, representation, allt sådant får man nog se som ett tydligt tecken på att det är otäcka högertider där till och med ”den frihetliga vänstern” börjar söka sig högerut… mot sossar, vänsterpartister och annat – vad vi för bara något år sedan – skulle kallat pack.

  23. Mellanskiktaren

    Poliser är också lönearbetare. Ska även de organiseras i den ”breda” arbetarrörelsen?

    Sen det här:
    ”Demokratin är det främsta exemplet på framsteg som tvingats fram av vänsterns konfliktbejakande idégrund.”

    Det där är ju rent felaktigt, historielöst, intellektuellt ohederlig och ja, rent nonsens. Den organiserade arbetarrörelsen må ha spelat en roll i hur dagens liberala demokrati har utformats i västvärlden, men mycket till framsteg har det sannerligen inte varit. När har någonsin demokratin varit till arbetarklassens gagn? Sen är det ju rent horribelt att inte ens definiera vilken ”demokrati” man så ömt omhuldar. Lockes naturrätt känns ju lagom åtråvärd.

    Och att dessutom i god liberal anda tillmätta demokrati något slags värde i sig är inget annat än ögontjäneri. Men jag antar att det krävs för att få sitta morgonsofforna och för att ge sin egentilldelade ”vänsterposition” (och därigenom ”vänstern”) ett existensberättigande.

    Skämmes tammefan!

  24. daniel

    Kan vi inte sluta prata klass och gå tillbaks till varför inga tjejor får vara med?

  25. Nom-de-Guerre

    Blåställ ‘n’ leninister out of the sun! Inte ens två dagar uptime och redan angripit för att vara ett medelklassforum! Whoa. Nytt rekord?

  26. Hassan II

    Nom-de-Guerre: Det är inte vårt fel att ni säger er vilja sätta ”fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige” men samtidigt inte kan låta bli att marknadsföra er själva och berätta om era kommande karriärer inom medelklassyrken!

    Om det ändå inte ska handla om era liv kunde ni väl helt ha skippat dom narcissistiska presentationerna och bilderna och bara skrivit bra artiklar. Nu inbjuder ni till kritik och den kom naturligtvis också.

    Petter, tack för svaret, men du tycker inte det är lite konstigt att resonera som du gör? Nu skriver du här, när du blir rik och känd ska du skriva nån annanstans. Vem ska då skriva om ”arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige” när du lägger av? Nästa kull jurister och läkare, innan DOM blir rika och kända?

  27. petter

    Hassan II: Nej, jag måste säga att jag inte alls tycker att det är märkligt, jag tycker att det är märkligt att påstå att jag inte skulle kunna skriva om mina och mina kamraters problem för att de i en framtid möjligen inte kommer finnas. När exakt diskvalificerades jag isf från detta? Båda mina föräldrar hade klassiska arbetaryrken innan de sjukpensionerades, ingen av dem hade en akademisk poäng (tror möjligen att min morsa läste en 10p litt-vet), jag har pluggat och jobbat växelvis hela mitt liv och efter Gbg-01 tyckte jag att det verkade som att vänstern behövde fler jurister. För tillfället är jag extrem låginkomsttagare, har inga som helst chefsfunktioner, ännu ingen examen och den dag jag får den lär det bli rätt knepigt att hitta jobb. Så, jag tycker att det är rimligare att utgå från min konkreta situation och organisera mig politiskt i min vardag. Skulle jag, vilket är osannolikt och jag inte ens vill, få ett välavlönat jobb på Mannheimer & Swartling, så skulle det sakna trovärdighet om jag skrev om samma saker som jag gör idag. Jag tycker mest att det är bisarrt att vissa här anser att möjligheten att en gång få ett välavlönat jobb, om det ens är en möjlighet för mig, skulle ge en särskild klassposition?

    Kim: Jag tror iofs att dina arbetskamrater har rätt, eller snarare HADE rätt, som jag skriver om i min nästa artikel så har det skett ett stort inflöde av arbetarklassbarn på högskolorna, som också kommer att lämna högskolorna för arbetarklassyrken. Så var det inte en gång i tiden, då kunde en högskoleexamen nästan garantera ett jobb i hög position, men utvecklingen är på väg därifrån och för många ser verkligheten inte alls ut så. Sen är det ju lite märkligt att diskutera generellt klassmedvetande utifrån vad en viss grupp arbetare på en viss arbetsplats anser, men jag tror att den utvecklingen som jag skisserar kommer att göra sig gällande på ”medveten nivå” (som regleringsskolan säger) om typ 10 år.

  28. Vidar Egnér

    En del personpåhopp bortaget. Om ni behöver få ur er mer av sånt ta det via mail eller nått, det hör inte hemma här.

  29. Hassan II

    Alright Petter, du har övertygat mig. Du är en stand up guy. Nu ska jag hålla käften.

  30. rhino

    Mellanskiktaren, på vilket sätt är det liberalt att tillmäta demokrati ett egenvärde?

  31. JL

    daniel: anledningen till att det inte är lika intressant att lyfta könsuppdelningen är att denna ploggportalen och dom som skrivit för den tidigare inte har försöker att lansera något nytt allomfattande begrepp inom feminismen som blurrar ut viktiga materiella konflikter. Att det däremot refereras till ”prekariatet” som en lam ursäkt för att kunna marknadsföra konfliktbloggarna som en del av arbetarklassens frigörelse är ju däremot helt patetiskt (något som gjorts i sthlms A-miljö i typ 3-4 år).

    Sure att det är bull att inte veta hur lång tid man ska arbeta som byråkrat inom vänstern eller vad det nu kan vara – men det verkar ju inte var en konflikt som driver fram brott med den rådande ordningen på samma sätt som de flesta andra jobb är fylda med mikrokonflikter eller klasshat. Det gör inte att skribenterna är diskvalificerade från att ha en åsikt, om Jesper vill berätta om hur det är att företaga och hur han för en kamp mot sig själv som allienerat arbete eller whatever vore det kul (seriöst. jag har väntat på den artikeln som smågrupp diskussionerna i vm-jkpn våren 2006), men de är knappast i någon form av naturlih ledarposition i kollektiva masskamper på sina arbetsplatser. Att utge sig för att delta i konflikter när vad man i själva verket medlar och tycker till om det från en priviligerad utsidesposition är något jag, och uppenbarligen en hel del till, tror inte kan annat än att skada den typen av kamper. Vem fan vill liksom vara en del av en rörelse där man istället för konkret solidaritet från folk i samma sits blir ett gulligt exempel i ett gulligt konfliktbloggsinlägg när man försöker att förstå sin arbetssituation?

    Petter: ingen säger att alla studenter blir det ena eller andra. Däremot är det väldigt få studenter som är betalda på heltid för att representera de andra studenterna – att försöka få det att framstå som samma sak visar ju bara på att du har något att dölja. Lite spontan ärlighet med den hand man spelar på får man väl begära-

  32. petter

    JL: Jag har väl aldrig sagt något annat än att jag jobbar på kåren just nu, men jag är avlönad funktionär (som att vara anställd fast utan anställningstrygghet och rimlig lön 🙂 och om två månader är min utredning klar och då är jag tillbaka som student. Eftersom jag inte har rika föräldrar eller betalda studier så måste jag jobba mellan varven för att ha råd att ta mig igenom studierna, jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra?

  33. ottolino

    Faktum är att det ekonomiska trycket medelklassen utsatts för snarare formerar medelklassen som en klass, det är exempelvis tydligt i England idag (där mellanskikten är en mycket tydligare ”kulturell” makt än i Sverige) och det kritikerna anar är väl då att denna blogg står för en sådan inställning (om än från vänster). Titta exempelvis på det okritiska förhållningssättet som läkarstudenten har till vårdförbundet i det annars intressanta inlägget. Den politiska slutsatsen normeras av en klasståndpunkt som leder till tyckandet och åsikterna som omhuldar förbundet och kräver dess modernisering… Som om lösningen skulle stå att finna däri.

    Poängen är inte att man som medelklass (dvs. läkarstuderande, juriststuderande, journalist, egenföretagare) inte kan vara en del av en kamp för progressiva förändringar, det vore ju löjligt, utan att det tycks som om denna lilla grupps klassamansättning bestämmer åsikterna som förs fram. Det sociologiska faktum att man mobiliserar sig själv för en klassresa, att man är en del av ett mellanskikt som attackeras, eller att man omedelbart tjänar på att synas och tycka en massa saker om ditten och datten, gör att den verkligt behövda kritiken är frånvarande. Högertider, som någon sa ovan, och bristen på fantasti hos medelklassen…

  34. uninomad

    ottolino: återigen… sammanblandning av ”medelklass” o ”mellanskikt”. ingen av dem är ens marxistiska kategorier.

    att ett nytt vänsterprojekt möts av kritik var inte oväntat. men att det skulle läggas på denna nivå var däremot det.

    utan att vara med i konflikt, så hoppas jag ändå stort på detta projekt. frågan handlar ju inte om representation, utan om skapande av legitimitet – om vikten att ha röster, ansikten, som kan ta diskussioner offentligt och därigenom legitimera den konfliktpraktik som pågår. hoppas konflikt kan vara det forum vi kan knyta sådana kontakter, likt zapatisterna ”tala genom andras munnar”, knyta till oss krönikörer o offentliga röster som kan säga det vi redan gör och ge det en ökad legitimitet.

    ta lilla karachifallet. sac gjorde ett fantastiskt jobb med blockaderna, att sätta press på arbetsköparen och tvinga honom till förhandling. men man hamnade i problem när fler aktörer blandade sig i frågan och ”politiserade” den – när CUF/MUF/Svenska dagbladet började tycka till, uppmana till stödätningar, göra uttalanden om maffiametoder. i det läget behövde vi ta en fight även i offentligheten, i debattsoffor, bloggar, debattsidor, ABF-lokaler. och för att vinna den debatten behövs offentliga personer, ansikten, namn. och ju fler röster, desto bättre. ”tyckande”? nä, det handlar ju inte om tyckande utan det är i högsta grad en del av konflikterna, att ta kampen om gatorna, arbetsplatserna o offentligheten. om vi inte strävar efter att bygga legitimitet kring våra konflikter, riskerar varje vinst att bli en pyrrhusseger för oss, o vi kommer alltid gå svagare ur den en vi gick in.

  35. raven

    Alltså. Att det alltid ska skapas muppdiskussioner. Fattar ni inte att poängen inte är att skribenterna här är medelklass, utan att det faktum att ni ska skriva om ”arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige”. Och menar att ni har koll på arbetarklassens liv och verklighet för att ni är ”prekära”. Dvs har egna erfarenheter om ”arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige” som ni ska skriva om. Jag har inte träffat många egenföretagare, journalister, ”frilandsskribenter” och allt vafan ni, på de jobb jag haft iaf. Om ni skulle problematisera detta, så kanske folk skulle bli lite mer inställsamma. Nu sitter ni i istället och krystar fram en massa skit om att ”vi alla är prekära” och har det ack så besvärligt när ni tjänar ack så lite. (Jag som trodde folk här läst Marx och fattat att det handlar om var i produktionen man finns, inte om hur jävla fattig man är? Det är skillnad på proletariat och ”de fattiga”. Eller har ni glömt även det när ni anpassar teorierna för vad som är trendigt och efter vad ni tycker för tillfället?) Fattar ni inte att det sticker i ögonen om en massa journalister och egenföretagare sitter och säger ”jag är som ni”? Var skeptiskt till prekariatbegreppet förut, och om det är så här det ska användas så är det ju tammefan skandal!

    Det är rätt uppenbart att ni är inne på att bli representanter. Och på det sämsta sättet. Inte genom att förtjäna det, inte efter att ha frågat, utan för att ni råkar göra bra hemsidor och inte har någon jävla skam i kroppen för att roffa åt er av det andra gör (se tex Vår Makt). Bara för att ni ska få lite bylines och cred och ha lite åsikter som får er en bra plats i vänsterpartiet eller whatever så kommer ni alltså att rida på en massa bra grejor som händer i det här landet. Folk lägger ner energi och sticker ut huvudet i konflikter, och så sitter det tomtar runtomkring som försöker tjäna på det. Fy fan. Hoppas verkligen jag slipper se er igen…

  36. Hassan II

    ”Och för att vinna den debatten behövs offentliga personer…”

    Aha, det är därför bilderna och dom utförliga presentationerna finns med, för att skapa ”offentliga personer” som ska rycka in som nån slags proffstyckarbrandkår och förklara och försvara olika aktioner för svensson i morgonsofforna?

    Och då är det alltså en fördel med framtida medelklasskarriärer, för borgarna har stor respekt för läkare och jurister, men ser däremot ner på vanliga knegare, och därmed får ni tillgång till sofforna… listigt!

    Men ni glömmer en sak – dom som ni vill nå ut till är kanske inte lika peppade som borgarjournalistpacket på karriärerna och titlarna. Jag själv t ex har en borgerlig syn i vissa frågor och anstränger mig absolut inte för att leva upp till nån schablonbild av en ”vanlig arbetare” och visst, nån motvillig respekt får man väl ha för folk som kan och orkar flera bast i såna tuffa utbildningar, MEN icke desto mindre hyser jag en mycket stark instinktiv motvilja mot flera yrken, bland dom just juristerna och läkarna.

    Ni tror inte ni så att säga lurar borgarna, men inte når fram till knegarna, när ni väl skapat dom ”offentliga personerna”, eftersom knegarna instinktivt avfärdar er som borgare?

  37. JL

    tänkt svara på det som sagts, men Raven lyckas formulera PRECIS vad jag känner.

    vem är det som har bett er om att bli deras ”offentliga röst”? kan ni inte bilda en pressgrupp i SAC eller någon av det myller av kortsiktiga organisationer ni stup i kvarten startar och föra dess talan? har ni inte tänkt på att de som vill ha ett ansikte kanske själva vill välja detta ansikte, och en jävla massa människor är fett trötta på att bli representerade av folk som inte har någon som helst reel insikt i deras situation mer än att de är ”osäkert anställda” eller har ”ont om pengar ibland”. seriöst. blir mer och mer irriterad.ni är ju som en facklig elit utan ett ens ett fack.

  38. hej hej

    uninomad: Jag har redan svarat dig angående medelklassen. Jag har ingen aning om vad du mer exakt menar med marxism eller sociologi, det verkar helsnurrigt men en sak är säker och det är att man inte kan skilja ens plats i produktionen från sociologi. Problemet är att du har en statisk förståelse av det du kallar sociologi.

    Sedan att marxismen inte skulle använda sig av begrepp som mellanskikt och medelklass det måste man säga är ren komik. Petter skrev ovan om hur medelklassen proletariseras exempelvis, så han håller nog med. Det finns ett flertal fina verk jag kan rekommendera dig om du vill läsa om medelklassens och proletariatets klassammansättning.

    Det är ganska intressant att din linje, som tydligen utgår ifrån någon väldigt sossifierad förståelse av operaismen (som om operaism och postoperaism inte handlade om sociologi), tydligen syftar till att föra samman första och andra arbetarrörelsen – vänsterpartiet och autonoma. Det är en högertendens som inte hjälper oss utan försvagar oss.

    Läste en fin intervju med Marx häromdagen;

    R.: And Mazzini, is he a member of your body?

    Dr. M.: (laughing) Ah, no. We should have made but little progress if we had not got beyond the range of his ideas.

    R.: You surprise me. I should certainly have thought that he represented most advanced views.

    Dr. M.: He represents nothing better than the old idea of a middle-class republic. We want no part of the middle class. He has fallen as far to the rear of the modern movement as the German professors, who, nevertheless, are still considered in Europe as the apostles of the cultured democratism of the future. They were so, at one time – before ’48, perhaps, when the German middle class, in the English sense, had scarcely attained its proper development. But now they have gone over bodily to the reaction, and the proletariat knows them no more.

    Det är väl samma position man får ha idag, beroende på vad medelklassvänstern uttrycker för idéer visar det sig om man står på arbetarklassens sida eller ej.

  39. uninomad

    Förstår inte vad som är poängen att vara så snabba på att döma. Ge projektet ett halvår och utvärdera det sedan, vad det givit för resultat. Att sitta och ventilera sin oro över vad det skulle kunna bli, av folk som dessutom inte är inblandade i det, är ju rätt meningslöst.

    Att SAC bildar en pressgrupp är ju önskvärt – men har egentligen ingenting med detta att göra. Det viktiga är ju snarare att röster hörs från många håll, många personer, många debattörer. Givetvis är det ju självklart en förhoppning att alla organisationer också talar för sina verksamheter själva. Men det finns också en oerhörd poäng att vi inte låter ex klasskonflikter vara organisationsbundna, utan att när det blir en konflikt när högern går till angrepp så måste det höras svar från ALLA håll. Det var ju exemplet med Lilla Karachi. Egentligen handlade det om en omvänd situation mot vad vi har använt, dvs det som Connex-VDn formulerade som när han jämförde en isolerad arbetsplatskonflikt med en fotbollsmatch: de ville skicka ut en spelare, men nu blev det en kamp mellan två lag, folk började slåss på läktaren och sedan hoppa ner på planen o blanda sig i matchen. Just denna metod använde ju högern i Lilla Karachi-fallet, att deras politiska debattörer gav sig in i fighten och lyfte en partikulär konflikt till att generaliseras och bli en allmän principfråga om fackets roll – i det läget har frågan blivit större än ett LS, och alla röster måste svara, från Arbetaren till bloggar, från sociala rörelser till papperslösas organisationer.

    Just denna strategi att generalisera frågorna, snabbt expandera dem över gränserna och göra dem okontrollerbara har ju varit mycket av SACs framgångar i flera konflikter nu – att hela organisationen externt använts, att externa resurser som aktivistsajter som Motkraft, bloggar, aktionsgrupper också blandat sig i.

    Men som sagt, detta är min syn. Jag är inte med i Konflikt. Raven och JL kunde mycket väl läsa det i mitt inlägg. Men ni är väl också snabba på att generalisera konflikter o tillskriva alla åsikterna, haha 😉

  40. uninomad

    hej hej.

    Ok, så ett Marx-citat där han uttalar sig om Mazzini och italienska bourgeoisiens liberala revolution för Italiens enande mot de italienska absoluta monarkierna visar på vad?

    Jag är mycket väl medveten om att sociologin kan vara ett progressivt och radikalt redskap, att såväl industrisociologins analys av produktionens organisering (om väl ur företagens synvinkel) och de italienska kommunistiska sociologernas undersökningar av nya subjektiviteter i produktionen, är mkt användbart (även om det är intressant att operaisterna också bröt med denna sociologiska tradition redan efter första numret av Quaderni Rossi).

    Du drar lite väl stora växlar på min kommentar om ”ett sociologiskt medelklassbegrepp” och läser in betydligt mer än vad jag faktiskt skriver.

    (parantes: arbetarrörelsen och ”andra” arbetarrörelsen – i bemärkelsen ”altro” inte ”secondo” – analyserades av roth o operisterna som en del av en klassammansättning, inte som en politikens autonomi. det var just denna tolkning, förespråkad av den sena tronti o asor rosa, som de vände sig emot. därför blir just denna separation du gör lite bisarr.)

  41. hej hej

    uninomad:

    Du påstod att medelklass inte var ett marxistiskt begrepp, jag tänkte upplysa dig om att det förstås var ett fullständigt felaktigt påpekande genom att gå till läggen (som Myrdal säger). Det var inget annat jag menade, kanske var jag otydlig, men nu har jag gjort läxan åt dig så nu vet du vad som är rätt svar.

    Sedan detta med växlar, jag kan väl inte hjälpa att du måste korrigera dig själv hela tiden, det var _du_ och inte jag som förnekade att ett sociologiskt medelklassbegrepp har med plats i produktionen att göra. Det måste du väl förstå är lite löjligt? Har inte en jurist eller en läkare en annan position i produktionen än ett vårdbiträde? Det Quaderini Rossi bröt med var en statisk förståelse av sociologin, inte en analys av gruppers klassamansättning, utifrån en liknande förståelse av verkligheten verkar det ju inte konstigt att personer som rent omedelbart kan tjäna på en form av politisk representation försöker legitimera en sådan politik (du kan väl jämföra med Midnight Notes analys av representationens roll i en text som Strange Victories för att förstå vad jag är inne på).

    Det är inte heller så att DK uppstår i ett politiskt vakuum, det handlar precis som du skriver om klassamansättning. Det vi ser inom vänstern sedan åtminstone 2006 är en tydlig högertendens; du använder dig av zapatister för att omhulda ett fenomen som är ganska lätt att analysera som ett _långt_ steg högerut; politiken vänder sig alltmer mot representation, tyckanden och individualisering. Hur skulle man kunna undgå att se det här som ett tecken på att postpolitiken nått den autonoma rörelsen? En form av första personens politik för mellanskikt och representanter.

    Ida Gabrielson vill avbryta samarbetet med sektvänstern inom facket, f.d. autonoma börjar krama vänsterpartister och ung vänster (dessutom ”högern” inom dessa organisationer), för att bara ta två exempel på en reaktionär trend inom vänstern, man får nog se åsikterna som vädras här som liknande något som skedde på UV:s senaste kongress: folk säger ifrån. Det är väl inte märkligt att kamrater inser vad representation leder till – en individualisering av politiken. Att det ska vara nödvändigt att påpeka det här i en rörelse som har sin grund i anarkismen, situationismen och liknande tendenser är dock tyvärr inte längre särskilt häpnadsväckande.

    Och a propos din parentes så har du förstås rätt, det stärker förstås mitt ingångsvärde, för att tala med Billström, den andra arbetarrörelsen är en annan arbetarrörelse och bör därmed inte lägga sina pengar på den som den är annan till.

  42. Kul tjej

    Det är en lustig debatt, det måste man ändå säga. En diplomatson med betald utbildning klagar på att andra jobbar för att finansiera studierna. Nån som sökte men inte kom in på läkarutbildningen klagar på att de som gjorde det har en tveksam klassposition. En egenföretagare med kafé klagar på en egenföretagare i design. Frilansfotografer klagar på frilansskribenter. Alla dessa knegare som skriver på den här sidan… det är mäktigt.

    Vem är mest proletär? Kan en klass som inte kan representeras skicka representanter som klagar på denna representation?
    Det måste ju finnas andra saker att ägna sig åt? Några saker är ju dessutom inte riktigt klarlagda. Vilka konflikter är det som har omskrivits och förstörts på den här bloggen eller andra? Var stöduttalanden för SAC ett problem i konflikten? Var Kristinas L och Mattias P artikel och avslöjande om skattebrott dålig för kampen där? Vem är det som gjort karriär? Hur ser den karriären ut? och hur orkar folk bry sig så mycket om dynamiken i motsättningen arbete/kapital är given sen innan?

  43. Hassan II

    Kul tjej: Hur kan du veta vilka som är vilka, känner du igen nicken eller stilarna från soc.nu eller interna forum/mailinglistor? Jag är iaf varken företagare, frilansare, misslyckad läkare eller diplomatson. Men egentligen spelar det ingen roll vilka vi är. Vi säger inte att det är fel att vara läkare osv utan att läkare osv inte ska skriva om arbetarklassen!

    Sen om medelklassbegreppet finns i marxismen… ööh, vem bryr sig? Medelklassen finns i *verkligheten* och består just av företagare, läkare, jurister, ingenjörer, osv.

    Individualiseringen av politiken: Jag har inte fått svar på min fråga, om det verkligen är så att bloggens syfte, förutom att bilda opinion, är att skapa ”offentliga personer” för SVT:s morronsoffa? (Det var uninomad som sa att det var bra med såna personer, och jag vill veta om det är ett uttalat mål med bloggen eller om bilderna och presentationerna bara är självonnanistiska?)

    Individualiseringen av politiken är ju annars dålig: istället för politik handlar det om vem som satte på vem (SSU-bruden i DK och strippan i Finland, två färska exempel) eller så jiddras det om vem som sa vad för 100 år sen (USA-valet). Men ni kanske tycker att slaget är förlorat, att en oåterkallelig förändring ägt rum, och att det enda som återstår är att ”individualisera” även vänstern? Väldigt märkligt isf!

  44. Kohan K. Uk

    Seriöst. Ingen har väl sagt att en konflikt blir ”förstörd” bara för att den skrivs om på en blogg. Snacka om att ta saker ur luften.

    Det handlar väl snarare om i fall ”synliggörande” är ett bra sätt att cirkulera kamper på. I vissa fall är det, i de flest betyder det att man måste anpassa verkligheten efter den diskurs man synliggör kampen i (kolla, jag kan också akademiska). För det är jävligt mycket skillnad att berätta för sin arbetskompis att man vill elda upp chefens bil ellerstäng av mobilen när chefen ringer inför sin sambo eller dela med sig av stulna varor ur produktionen än att skriva en indignerad insändare, blogga om de omoraliska i ”utnyttjande” av vissa grupper på arbetsmarknaden eller sitta i en TV-soffa och sucka om hur synd det är om någon annan. Det är helt olika saker. Hur svårt kan det vara att förstå det?

    Poängen – det som kanske ”förstör” möjligheterna att kämpa för någon för in andra i loopen. Jag skulle aldrig kunna komma undan med att säga det jag säger om lärare/chefer om jag skulle behöva stå för det. Betyder det att ett offentligt bloggande skulle undebygga min möjlighet till kollektiv kamp på min skola/arbetsplats då. Jepp, sure does. Med andra ord handlar det om taktik. Vill vi bygga upp respektable fasader som kräver att vi river upp den grund vår kamp bygger på så tror jag DK kommer att göra ett superfett jobb, det är i allafall tendensen sen tidigare projekt med samma tankegång.

    I grund och botten så handlar det om ifall vi tror att vi kan falla tillbaka på borgerlig moral. Uppenbarligen är så inte fallet. Inte ens i solklara fall som Lilla Karachi backar ju för fan borgerskapets vakthundra mer än en milimeter. Vad är då poängen att gå i diskussion med dom över huvud taget? Gramsciism, ren och skär Gramscisism.

  45. halleluja

    Individualism? Ehhh?

    Här har vi en massa vänsterbloggare, med bakgrund och förankring i en massa olika projekt och organisationer, som istället för att bara individuellt tycka, har slutit sig samman och jobbar gemensamt: först till en bloggportal, sedan till en tankesmedja och till slut även till en webbtidning. Den som följt Konfliktbloggarna ett tag, slås ju av hur de lyckas göra en kollektiv form av bloggformen, genom hur de driver gemensamma frågeställningar, angriper samma förbestämda problem ur olika vinklar, för med sig sina olika erfarenheter (politiskt o personligt)… Det har ju varit en kollektiv strategi att bedriva frågor, att få upp dem på tidningar, bloggportaler, insändarsidor osv osv. Att bli tankesmedja, dvs att ha en kollektiv diskussion kring drivande av aktuella frågor, blev ett nästa steg var väl rätt självklart. Ingen av personerna går ju heller o se separat och lösryckta ur sina sammanhang… Följer man deras bloggar framstår det rätt klart att de är en del av olika kollektiva projekt, grupperingar och organisationer, som använder denna kommunikationsform för att förmedla de praktiker dessa bedriver.

    Sån otrolig snurr att bara för att det hur denna tankesmedja och blogportal finns några personer som framträder med namn och bild, skulle handla om en individuell strategi eller postpolitiskt egoframhävdande. Varför ett sådant misstänkliggörande?

    Verkar vara en oerhört mystifierad syn på arbetarklassen vissa här har. Att klassen inte skulle känna sig hemma, att representeras av dessa. Men vem har sagt att syftet är att representera? Och finns verkligen den ”proletär” som vissa fruktar ska ”representeras” alt ”inte känna sig igen i representationen”? Det verkar som om dessa kritiker har en väldigt monolitisk och stelbent syn på proletariatet – men ni hittar den väl på Proletärens sidor om ni verkligen vill se den någonstans.

    Medelklass? Det blir ju bara löjligt, inga skribenter här verkar ju ha några underhuggare, några de bossar över, en ansvarsposition med några under sig i en beslutshierarki. Det handlar ju inte alls om sådana kneg. (Om någon enskild av dem kanske får det om fem-tio år, so what? Vi får ju utgå från deras position idag.) De motsvarar kanske inte den traditionella blåställarbetaren, men det är en oerhört stor grupp i samhället som ju inte gör det. Nada konstigt med det. Att de har en annan position än en städare i produktionen? Ja, klassen är oerhört skiktad. Det gör inte alla som inte är städare till medelklass. (Hmm, föresten är ju många städare idag egenföretagare… ”skitjobben” blir ju allt mer ”privatiserade” eller outsourcade till egenföretagare, som ett smart sätt att komma undan arbetslagar, kollektivavtal o dyl.) Blir ju bara fånigt att jämföra arbetarklassyrken på det sättet för att upprätta någon förtryckshierarki, om vem som är ”mest proletär”. Klassammansättningar ÄR heterogena, assymetriska, skiktade… politiska projektet är ju att övervinna det, inte ta dessa skiktningar som naturgivna, fastcementerade eller oöverbryggbara. Klassen formerar sig själv som klass. Sedan är det ju klart att det kan vara ett önskemål att DK lyckas skapa en bredare täckning, men samtidigt – då hamnar vi ju just i postpolitikens fixering vid just representation och fördelning. Måste DK precis spegla klassens sammansättning för att vara ett relevant redskap (bland andra)?

    Å ena sidan mystifikationen av klassen. Å andra sidan snuttifikationen. Att det BARA skulle vara möjligt att tala om sina egna erfarenheter, prata om sig själv – där har vi ju verkligen postpolitiken. Det som saknas inom vänstern är ju ett gående bortom denna individualiserande perspektiv, och försöka se till gemensamma intressen, en ”majoritetspolitik” utifrån universella krav/kamper som går utöver varje enskild – nog för att de personliga erfarenheterna är viktiga, men vi kan ju inte stanna där, utan måste försöka att även se universella och generella klassintressen, dvs som gynnar klassen i hela dess heterogena sammansättning. Hoppas att DK kan fungera så, som ett forum/redskap bland många. Det är ju här en dialog mellan organisationer, kollektiv, DK mfl är intressant.

    Så jag kan faktiskt inte se individualismen någonstans här. Go DK go!

  46. Olle

    En kort reflektion bara:

    Det är många här som gör antydningar att konfliktgänget har en vurm för väsnterpartiet. En vågad gissning är att det är ungefär samma människor som pissar på allt vad ”vänsterism” och ”politik” heter. Lustigt att man kan dra så stora växlar på att vissa tycks ha starkare band till den parlamentariska vänstern än den autonoma – när blev den senare något att glorifiera, när blev den mindre alienerad än den övriga?

    Själv tycker jag att V och Uv t.ex har enorma problem och suger rätt friskt, just därför att jag erkänner politisk organisering ett visst värde. Jag tar gärna diskssionen om vilka former vi måste utveckla för att kunna kombinera vardaglig kamp med politik. Men att blanda ihop korten så fruktansvärt att man å ena sidan skäller på alla former av politik, för att sedan bli upprörd över kontakter med V – det är inkonsekvent.

  47. Kohan K. Uk

    Hallå Olle. Din kommentar förtjänar ett ärligt svar.

    Jag vet inte riktigt vem du menar skulle vara mot ”all politik” eller vad det i praktiken innebär. Jag kan däremot tala för mig själv och den kritik, kalla det ”pissande på” om du vill, jag har fört fram på andra forum.

    Det har funnits en kritik av vänstern som offermentalitet och PK-identitet, och det har funnits en kritik av att försöka ”göra politik” eller ”synliggöra” och göra kamper ”representerbara” eller ”förhandlingsbara”. Ingen från de som har fått kritiken riktad mot sig har faktiskt svarat på den med mer än ”sluta gänlla då – gör något själv” (ironiskt nog kommer ju denna kritiken inte från internetkrigare utan från folk som är aktiva i olika projekt, allt från planka till motarbetare, arbetsplatsbloggarna, bokcaféer, SUF, gatukampsgrupper, distros, kulturhus, och tidningsprojekt som t.ex. kolla!).

    Ingenstans i denna kritik har, så vitt jag vet, någon vänt sig mot tanken om organisering i sig eller vänstern som ett organisatorisk projekt underifrån. Ifall autonom basorganisering fungerar för att intensifiera och sprida kamper utan att göra konflikterna känslig för uppsugning/oskaliggöring/cooption är det FETT, men när det inte gör det är det rimligt att lämna dess metoder bakom sig eller förfina dom (se t.ex. Kollas rapportering om ungdomshuset där både rörelsen som representerande och oskadliggörande samt reelt hot mot kapitalet lyfts fram).

    Samma kriterier gäller för parlamentariska vänsterpartier. I vissa fall har grupper knutna till vänsterpartier utgjort kämpande kollektiv – problemen är att som någon tidigare sa att det som DK-skribenterna ansluter sig till inte är de intressanta konflikter som finns där vänsterpartister är involverade på ett bra sätt (altså på basplanet) utan förstärker de VPK:s trend till abstrakt fötryckstjaffs och försök att representera / snuttifiera / tv-soffifiera det som aldrig kan representeras utan att bli ofarligt.

    Det handlar på inget sätt om vänsterpariet eller inte – det handlar om vilken roll vänsterpartiet (slash SAC slash Ungdomshuset slash vad ni vill) som parti (slash rörelse) fyller idag i klasskampen. Det handlar om analys, inte ryggmärksreflexer eller identitetsbundna ”vi är tuffare än dig” kommentarer (vilket vi autonoma ju redan vet att vi är och inte måste snacka om stup i kvarten)

    För övrigt vet jag inte hur mycket det är värt att tala om ”antydningar” till VPK-connectionen. Fyra av bloggarna (jesper, petter, johan, mia, rätta mig om jag missat nån) är väl aktiva i V och sidan har en fet banner för V-bloggar. Att DK har en VPK-anknytning är väl alla mer eller mindre öppna med?

    Här är diskussionen du utfärdade utan sammanblandade kort och rakt på sak. Ta den.

  48. Anton/Olle

    Förutsätter att jag avses som egenföretagaren med caféverksamhet som kritiserar nån frilansdesigner.

    Jag har inte gett mig in i den här poänglösa debatten delvis för att jag först fick kännedom om den för drygt två veckor sen. Delvis för att jag är sjukt trött på poänglösa debatter om ditten och datten.

    Min högst personliga målsättning är att jobba så lite som möjligt, därför jobbar jag så mycket som möjligt. En slutsats jag dragit av att slava för andra och inte fått betalt vad jag borde fått betalt. Kanske en naiv slutsats men det är vad min kapacitet räcker till.

    Om någon har personliga problem med mig eller mina kamrater vore det önskvärt att dessa personer steg fram och slutade gömma sig bakom anonyma skit-snackar alias. Visst, jag använder också alias men har använt samma namn under snart tio år så det vore väl själva fan om folk missat att anton också heter Olle.

    Har funderat nu i nån vecka på om det finns någon poäng med att bemöta idiotin med sakliga argument eller om det är hot och våld som löser dagens konflikt. Jag får be att återkomma med mina funderingar. Ni hittar mig som vanligt i Malmö om någon vill diskutera det.

  49. Åskådare

    … eller så syftar inte det ironiska inlägget till att olika personer individuellt jiddrat med varandra, utan att det blir komiskt o se två kollektiv som består av unga människor med precis samma klassposition och samma historia ska jiddra med varandra om vilka som är mest arbetarklass. stenar som haglar i glashus. sektiga inomvänstergnäll o interna referenser till interna mikrokonflikter ingen jävel hört talas om eller känner till, navelskådande om nått… dags att lämna sektvänstern, sluta utarbeta positioner till andra mikrofraktioner?

    så frågan är, varför ens bemöta det? det är väl ändå kapitalet som är problemet, och som vi ska jobba emot, för vår frigörelse? ta den rasande energin o ilskan o rikta den uppåt istället, mot bossar eller högerdebattörer. deal?

  50. Jörgen

    Otroligt intressant sandlådedebatt här, nu känner jag mig verkligen intresserad av att vara med och leka i er sandlåda. Allvarligt talat så är det rent löjeväckande diskussioner som förs och det blir ju nästan lyteskomik när alla ska peka ut varandra som ditten eller datten.

    Inte konstigt att folk skrattar åt vänstern.

  51. Mats

    Hmm, intressanta spekulationer om anonyma kritikers klassbakgrund! eller är det baserat på den gamla vanliga fördomen om att alla inom vänstern är medelklass?

  52. Christina Mahl

    Konflikter inom vänstern är väl inte något att sträva mot? Det torde vara läxan från tidigare studentuppror -68. Klass och att inordnas i den ena eller andra sociogruppen, det kan man ägna sig åt på dagis. Jag har själv befunnit mig i samtliga sociogrupper genom livet, utan att ha valt det själv. Just på den här grunden bygger alliansen flera broar mellan sig och lyckas även nå de som söker en plats där sådana här gamla stalinistiska skrankor hindrar nätverksbyggande. ”Framåt och aldrig glömma, i vad vår styrka består, i hunger och i välfärd, framåt och aldrig glömma, vår solidaritet!”

  53. David

    Suck… när skall vänstern inse att det är deras osvikliga förmåga att oavbrutet strida inbördes som har gjort att de inte har lyckats uppnå något betydelsefullt sedan 30-talet? Tänk om någon av dessa mossiga gamla (r):are kunde ta sig i kragen och sluta konspirera. Skall man skratta eller gråta?

    (Själv gråter jag mest, med tanke på vad som sker med samhället.)

Kommentera

Connect with Facebook