Klasserna som Zarembas inte ser

I DN söndag (2011-04-10) publiceras Maciej Zarembas ”’Man måste låta rätt gå före galet’. En skolas kamp mot överheten”, ännu en del i skribentens följetong om haveriet i svensk skola. Artikeln just denna söndag handlar om Minervaskolan i Umeå. Det kunde varit en artikel om mycket av det som är problematiskt med de senaste decenniernas skolpolitik. Om medveten segregation, om elevresurspengar som på tvivelaktiga sätt förs över till privat vinst, om slöjförbud som än mer spär på känslor om en skola för ”oss” och en skola för ”dem”. Men Zarembas artikel är någonting helt annat.

Zarembas utgångspunkt är havererad pedagogik. Å ena sidan en akademisk värld som flummat ur, å andra sidan en kommunal skola som svansar efter ner i avgrunden. I just denna del av artikelserien är det Teg Centralskola som står som det svarta fåret. Hjälten är skolentreprenören, grundaren av Minervaskolan, tillika den gamle Tegläraren som fick sparken – Hans Jansson.

Bilden som sedan målas upp är ett motsatsförhållande mellan på ena planhalvan, den kommunala skolan som flummat ur totalt med förödande resultat, och på den andra planhalvan, privatskolan som vågar gå mot strömmen, som med ordning och reda, mössförbud, kvarsittning och katederundervisning går mot strömmen, med lysande resultat. Som bevisföring förtäljs att Minerva minsann har kommunens bästa resultat, låg sjukfrånvaro och är topprankad som arbetsplats. På Teg Central råder samtidigt kaos och skolan leder enligt Zaremba ”mobbningsligan”.

Bakom denna historia gömmer sig emellertid en helt annan bild. En bild som för många Umebor ligger till grund för den kritiska inställning som även i Zarembas artikel präglat Minervaskolans existens. Denna, alternativa till Zarembas, berättelse beskriver också många av problemen vi idag ser i svensk skola.

Vi kan för enkelhetens skull även här börja berättelsen på Teg Centralskola. En ganska vanlig, kommunal skola, söder om älven i Umeå. En skola med elevupptag från främst tre bostadsområden: Östteg, ett geografiskt segregerat mellanskiktsområde enbart bestående av villor. Teg Centrum, en ”innerstadsdel” på älvens södra sida med blandning av hyresrätter, bostadsrätter och stora strandnära villor – flera av Umeås absolut dyraste. Böleäng, en villa- & radhusstadsdel intill Volvo Lastvagnars fabrik, stans näst största arbetsplats, till stor del bebodd av just Volvoarbetare. Teg Central är (eller var, snarare) alltså precis som de flesta skolor i Umeå. En skola med ett brett, klassöverskridande upptagningsområde där arbetarbarn och överklassbarn möttes i samma kommunala skola.

2001 startar Minervaskolan och det som Zaremba skriver följer: ”Två tusen elever, de flesta från Tegsskolans upptagningsområde, står i kö till Minervaskolan”. Det Zaremba inte berättar här är dock vilka, ur ovanstående upptagningsområden som utgör majoriteten av de som nu flyttar till den nya privatskolan i centrum. Han skriver inte heller vilka trender som startar i liknande skolområden i Umeå. Det finns förstås undantag men den generella tendensen som här tar fart är att barnen i stans villaområden, som tidigare integrerats med arbetarbarnen från t ex Miljonprogrammen, nu samlas i en egen privatskola. Kvar lämnas kommunala skolor ute i stadsdelarna med en ökad segregation som följd. Men det gäller inte bara till stor del klass- & etnicitet.

Zaremba berättar i sin artikel om hur Minervaskolan trots förhållandevis lägre kostnad per elev ändå kan uppnå bästa resultat. Bakom detta gömmer sig ännu ett faktum som blir en allt vanligare skiljelinje mellan kommunala och privata skolor. Minervaskolan saknar delvis (budgeterar inte, helt enkelt) anslag till elever med olika typer av problem, funktionella och psykiska handikapp t ex. Även här har skolan fått utstå stor kritik för den utsortering av elever med perfekta förutsättningar som det till stor del handlar om. Samtidigt går ägaren med vinst. En vinst som möjliggörs av det faktum att samma personer äger fastigheten som skolan.

Det finns mycket mer att kritisera i Zarembas skönmålning av pedagogik som skiljelinje mellan bra och dåliga skolor. Hur Teg central kan leda ”mobbningsligan” är t ex outgrundligt när inget sådant underlag finns. Hur Zaremba kan beskriva exemplet från undervisningen i sin artikel som ”katederundervisning” då det i själva verket är något helt annat är en annan märklighet. Zaremba skrev om den privata skolan, underdogen, med nu förmögna ägare i skolbranschen för att visa hur svensk skola skulle kunna fungera. I bakgrunden hägrar dock just i detta exempel, många av de problem som kommuner idag tampas med som konsekvens av friskolereformen. En allt starkare tendens till medveten segregation från bättre bemedlade, skattepengar som går till privata vinster och en kommunal skola som lämnas kvar med de som saknar sociala, ekonomiska och kulturella resurser att fly. Trots allt detta stämmer inte ens Zarembas beskrivning av Minerva som stadens bästa skola i resultat, den platsen erhålls nämligen av – en kommunal skola.

Erik

10 kommentarer

Intervju med Dan Koivulaakso från finska Vänsterförbundet

Kommande söndag är den tredje söndagen i april månad vilket innebär att det är dags för riksdagsval i Finland. I Sverige bor över 104 000 röstberättigade finska medborgare, och debatten inför årets riksdagsval har hamnat i skuggan hos svensk media. Petter Nilsson från Dagens Konflikt har träffat Dan Koivulaakso som länge varit aktiv inom de […]

Läs hela artikeln…

Stark vänster kan påverka juridiken

”Du har ju blivit någon slags hjälte hos syndikalisterna”. Orden förvånar mig. Först tänker jag att jag kanske skall bli smickrad. Tänk om jag blivit en hjälte hos en facklig organisation för stridbara arbetare med anor ifrån 1900-talets början. Men när orden sägs i Stockholms tingsrätt en onsdagsförmiddag 2011 är de till för att skada […]

Läs hela artikeln… (1 kommentar)

Intervju med en av de strejkande lärarna på Björkbacken

Utanför Statens Institutionsstyrelse (SiS) huvudkontor på Drottninggatan 29 i Stockholm står strejkvakter i gula reflexvästar och delar ut flygblad till förbipasserande. Detta är något som har blivit ett allt vanligare inslag i huvudstaden. Det faktum att många företag och myndigheter har sina huvudkontor i Stockholm samt att fackförbund som SAC allt mer sällan låter chefer […]

Läs hela artikeln…

Göran Hägglund går tobaksindustrins ärenden

Vem vill ha en ”välfungerande tobaksmarknad” förutom tobaksindustrin och deras snusexportvurmande marionetter på Socialdepartementet? Borde inte omsorgen om ungdomars hälsa vara viktigare? Idag, den 30 mars är det dags för debatt och beslut i frågan om en ”En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken”. Vi vet att alkohol-, narkotika- och tobaksmissbruk ofta grundläggs […]

Läs hela artikeln…

Följ oss på KongressExtra

Denna helg hänger större delen av Tankesmedjan Konflikt på Socialdemokratiska Arbetarpartiets extrakongress i Stockholm. Därifrån driver vi den skandalösa skvallerbloggen KongressExtra. Vi bjuder alltså på en rapportering från #nystarts-kongressen som är garanterat fri från ”nu sitter vi still i båten”-känsla och ”håll ihop”-ramsor. Följ partiet ned i smutsen, vi håller er i handen hela resan. […]

Läs hela artikeln… (1 kommentar)

Minnen om en socialdemokratisk tid som aldrig fanns

Denna text var ett bidrag till en enkät om vänsterns utmaningar 2011 ifrån tidskriften Clarté nummer 4 – med temat Vad gör vi nu?. Köp gärna tidskriften och ta del av de övriga deltagarnas bidrag. Den absolut största fienden europeisk vänster står inför idag är inte den allt starkare högern, en lamslagen fackföreningsrörelse eller en […]

Läs hela artikeln… (5 kommentarer)

Après moi, le déluge!

”Efter mig, syndafloden!”, lär den franske kungen Ludvig XV (1710-1774) ha sagt. Övertygad om sin egen fullkomlighet ansåg han sig vara den ende som höll ihop nationen och motade kriserna i grind. Liknande resonemang har framförts av despoter i alla tider, nu senast av den hårt ansatte egyptiske diktatorn Hosni Mubarak. I sitt första tal […]

Läs hela artikeln… (3 kommentarer)